4 april 2009

Tack alla som har hört av sig angående Bamse, det känns skönt att få ert stöd! Nu undrar vi dock vad det var som han var ute och mumsade på härom natten? Det var inte hans sista äventyr, åh nej, det var något väldigt lockande, något som har dragit iväg honom flera gånger redan. Han är i närheten för han är trots allt ganska ren och skulle inte orka gå så långt. Han smiter genom att trycka sin smala kropp genom staketet och kommer hem några timmar senare med en mycket stor mage. Men var är han? Faktum är att det verkar vara helande, han mår bättre. Det känns som ett mirakel, helt otroligt.

Igår ringde veterinären igen. Hon blev lättad när jag meddelade att han mådde bättre. Hon hade pratat med många kollegor men fallet Bamse är komplicerat. De senaste blodproverna visade att hans kropp jobbar extra men visar inte vad som är det riktiga problemet. Vi beslutade minska kortisonet så att hans hunger dämpas något och så får vi se. Kanske blossar det upp igen, kanske är det bara en tillfällighet, än finns hoppet.

Idag har han även gått igenom isen. Spänningen är definitivt inte över, han håller den på hög nivå. Ting var på bryggan och skulle fotografera med sitt nya objektiv. Bamse såg sothönsen, jippi!, så han slänger sig ner från bryggan i tron att den mörka isen bar. Ting hade som tur var kopplet på honom så hon lyckades dra upp honom. Efteråt skakar han på sig, blöt men helt oberörd av dramatiken.

Jag och Maya har varit iväg och spårat idag. Det gick riktigt bra förutom att hon gick över en apport utan att markera, jag plockade upp den men det hjälpte inte. Endast två ekipage tog samtliga apporter och av elva ekipage kom sju runt med slutapport, vi också :-) Appellplanen var geggig, vid budföringen sögs Maya fast i geggan och tappade all fart och koncentration och då gjorde jag en miss så att vi nollade. Ändå hade vi tillräckligt med poäng på spåret så än kunde det gå vägen.

Även om jag i dagsläget inte vet om hon är dräktig så märker jag att hon blir trött och tar hänsyn till det. Den plötsliga värmen var också påfrestade. Den tidiga morgonen gjorde sig påmind, så det var inte bara hon som var trött. Vi låg och sov i bilen när jag plötsligt förstod att de hade tidigarelagt lydnaden. Jag var lite orolig för hunden som låg bredvid på platsliggningen hade aldrig tidigare legat kvar utan istället försökt få igång en lek. Maya ser lite liten ut där bredvid schäfrar och rottisar. Visst blir det lite uppmärksamhet med en ras som nästintill inga bruksmänniskor känner till sedan tidigare. Framgången uteblev idag men jag känner mig nöjd med dagens prestation, trött men nöjd.