20 maj 2009

Tack till alla som har hört av sig!

Hade det bara varit mina egna känslor så hade jag lagt lördagens händelser bakom mig. Det går inte att göra någonting ogjort och oavsett vad som har hänt så har jag fått en ny erfarenhet. Jag har dessutom insett att jag har en vår och sommar framför mig som tidigare var bokad för intensivt arbete och många valpbesökare. Nu har jag en fri tid framöver utan några planer.

Nu är det inte bara mig det handlar om. Maya är så ledsen och sörjer. Hon varken äter eller dricker. Hon gråter och vill att jag ska sitta i närheten, helst klia henne på magen. Mjölken börjar redan sina och såret läker så fint. Jag blir lite tagen av att få ta del av hennes känslor och det är fantastiskt att se att hon gärna vill ha tröst.

Ha en skön helg!

17 maj 2009

Fredagskvällen övergår till lördag natt, en sista kontroll på Maya innan sängen, ställer klocka två timmar senare. Jag ändrar planen, intuitionen säger annat och flyttar in tältsängen i tvättstugan (förlåt gäster, bättre säng nästa gång, jag lovar). Maya blir nöjd och hoppar genast upp. Det dröjer inte lång stund förrän jag märker att det har påbörjats, öppningsskedet. Jag smeker hennes mage vid sammandragningarna. Emellanåt slumrar vi båda till. Känslan är obeskrivlig, hon känner fullständig tilltro till mig, det visar hon tydligt. Solen lyser in med sina tidigaste morgonstrålar och rummet får ett ljus som jag inte är van vid. Vi går ut på tomten, hon för behov och jag upplever det intensiva fågellivet som hörs från sjön. Allt kändes bra, nästan magisk.

Snart börjar värkarna bli kraftigare. Familjen vaknar, klockan har snurrat några varv men tröttheten har vi inte tid med nu. Arbetet börjar bli allvar men inte effektivt. Vi behöver hjälp. Lördagstrafiken har börjat med sitt försiktiga tempo. I sista rondellen upptäcker Ting att en liten valp kommer. En svanslös hane med energi. Väntan på nästa valp blir lång men vi känner att det finns fler. Undersökningar visar att det finns en till ganska långt inne. Försök att locka fram den lille ger inga resultat och till slut återstår endast en operation.

Det har hunnit bli sen eftermiddag och lunchen bestod av kaffe. Vilken lång väntan, usch, så plågsamt. Jag försöker stoppa tanken att det skulle kunna hända Maya något men tiden går och panikkänslan är inte långt borta. Till slut kommer personal med en liten valp som de har försökt få i liv men hoppet är ute. Han har svans men ingen energi. Båda är väldigt fint tecknade med en mörk färg. Vi beslutar att den svanslöse får somna in, risken för fler skador är mycket stor och vi är inte säkra på att ryggraden är komplett. Maya mår efter omständigheterna bra och till slut åker vi hem igen och äter en sen middag. Dagens äventyr kostar över arton tusen, det är sannerligen ingen billig hobby.

Maya har tidigare visat en stolthet att det är hon som ska vara i valprummet nu. När vi kommer hem går hon åt andra hållet in till sin korg i arbetsrummet istället. Hon är ledsen, vi är alla ledsna och de andra hundarna undrar var valparna är. Det känns väldigt tomt samtidigt som tankarna snurrar i huvudet. Snabba slutsatser, valpköpare, nya teser, möjligheter, framtid, allt cirkulerar samtidigt som jag känner en känsla av aldrig mer en valpkull. Imorgon återstår att kontakta alla som är direkt berörda av det som har hänt. Ting sover i arbetsrummet tillsammans med Maya. Jag tittar på melodifestivalen och somnar sedan i min säng.

Idag har tankarna sjunkit in, visst blir det en ny kull någon gång. Maya har ont, ropar på tröst ibland och är sängliggande. Jag åker iväg för att skaffa medicin som stoppar mjölkproduktionen och stillar smärtan. När jag kommer hem tar jag ut henne för att rastas då vädrar hon bilen som har nervevat fönster. Hon känner lukten av det som fortfarande ligger kvar sedan gårdagen och gråter högt. I torsdags läste jag att nu har forskarna kunnat konstatera att hundar känner avundsjuka. De känner så mycket mer känslor än det som forskare kan bevisa, mycket mer än vad många människor törs känna. Hundar är känslosamma, det är väl därför vi älskar dem så högt!

Till er som väntat och längtat, jag är ledsen! Det saknas ord....

Ledsen att ni har andra fått vänta men jag ville informera alla som är direkt berörda först.