31 oktober 2009

Puh!!! Det har varit intensivt ett tag, milt uttryckt. Om ni tror att jag inte har något att skriva om så har ni tolkat tystnaden helt fel. I måndags kväll kunde jag äntligen andas ut lite, jag behöver nog inte ens fundera på om jag klarade första tentan eller inte. Skulle det nu visa sig att jag inte gjorde det så är jag idag lyckligt ovetande och lever med en tillfredsställd känsla.

Det var den ena kursen på universitet, den andra ligger jag dock efter med. Förra helgen var det dessutom en obligatorisk träff i Linköping som jag missade eftersom jag var på SKKs avelsråds kurs steg 1. Den kursen tycker jag var väldigt bra och jag träffade många trevliga och duktiga avelsråd från andra rasklubbar. Jag ser fram emot steg 2 som jag hoppas bli en bra fördjupning i ämnet.

 

 

 

 

 

Förrförra helgen hade SKooi avelskonferens i Gränna på Strandterrassen. Uppfödare, hanhundsägare, avelsintresserade och styrelsemedlemmar från Sverige, Norge och Danmark deltog. På lördagen föreläste Nikki, PhD Nicolette Salmon Hillbertz, om molekylär genetik. Hon är underbar att lyssna till och ämnet om genetiska sjukdomar intresserade alla. Det hade varit mycket förberedelser och det är alltid svårt att avgöra i förtid om alla förberedelser är tillräckliga. I början av min presentation kraschade min dator fullständigt, som tur var hade jag faktiskt förberett även detta, det låter inte likt mig men erfarenheterna ger äntligen resultat. Jag hade mina onda aningar om att min arbetskompis HP var lite slutkörd men USB blev min räddare. Jag var själv mycket trött på söndagskvällen men jag kände mig väldigt nöjd. Tack allesammans för visat intresse!!!

Vilken härlig ”ruska” vi har i år!!! Ruska betyder höstfärger på finska och det är ett underbart ord som vi faktiskt saknar i svenskan, eller hur? Karin och Yazz har varit på besök några dagar och självklart har vi varit ute och försökt fånga denna fantastiska ruska med våra kameror. Vi blir lite som turister i vår egen bygd när vi får besök och denna gång åkte vi till Stenbrottet. Det är precis vad det låter som, ett gammalt stenbrott som har försett hela Stockholm med gatsten. Karin, Ting och jag blir helt upptagna med våra kameror och hundarna tycker nog att vi är lite tråkig, speciellt där för vi tordes inte ha dem lösa i området. På kvällen satt vi sedan och granskade alla hundratals bilder och det är så roligt att se hur olika bildsinnen vi har, vi är unika precis som alla andra.

En kväll hade jag turen att få träffa Jörgen Thynell, författaren till boken Grunden med Hunden och en av de böcker som Karin har fotograferat. Det är absolut den bästa hundboken, no doubt. Det var väldigt roligt att äntligen träffa honom och få prata hund. Jag gillar verkligen hans tankar och hans helhetsperspektiv på hundar, mycket inspirerande. Vi pratade och pratade till slut hade klockan skenat iväg och vi kom inte hem förrän kl 01.30!

 

Ting och Tyra provade appellspår i söndags ute på Lidingö. Vissa saker gick riktigt bra, andra gick halvvägs som båda specialmomenten medan några moment inte gick alls. Så är det ibland och träningen får fortsätta.

 

Aktiviteten på bilden är inte spår utan fotografering!

 

 

 

Jag antar att några av er är lite nyfikna, Mayas mage växer så att det knakar och visst finns några valpar där inne, det är säkert idag men av erfarenheten vi fick i våras så kan mycket fortfarande hända. Tre veckor kvar! Hon är väldigt glad hela tiden och väl medveten om sitt tillstånd. Hon vill gärna vara nära och är så tillgiven. Varje morgon ligger hon och väntar på att jag ska vakna och klappa henne på magen, så mysigt…

Tre veckor kvar och fortfarande lika ivrig på att få träna!

 

Ting håller nu på med sitt projektarbete och hon har valt ett spännande ämne, epigenetik. Det handlar om genetik som jag absolut inte kan förklara men innebörden har redan fått betydelse i praktiken. Det innebär att halva grunden till Mayas barnbarns hälsa och mentalitet redan har kommit till världen, om allt vill sig väl förstås. Forskning visar att kycklingar, vars föräldrar utsatts för stress, får inlärningssvårigheter samtidigt som de blir mer aggressiva och dominanta än vanliga kycklingar. Vi har därför verkligen försökt minimera stressituationer för Maya och försöker göra så att hon alltid känner sig trygg och omhändertagen, vi får väl se om det funkar.

 

 

 

Bamse har precis blivit bra från ytterligare en omgång med sår på kroppen som till slut måste behandlas med kortison, en mycket låg dos. Han mår inte bra av det så det är inget vi sätter in bara för säkerhets skull. När såren har läkt ut så trappar vi ner medicinen. Förra veckan var han återställd men inte glad, det kändes som om han behövde en urladdning. Förra fredagsnatten fick han ett ep anfall och det är precis som om det behövdes, trött och sliten men nu är han lekfull och glad igen!!!

 

 

Jag har funderat lite på vår inställning till epilepsi. Nu har vi levt med det ett år och ingen i vår familj tycker att det är svårt eller jobbigt. Åh, innan jag skriver vidare så vill jag direkt påpeka att jag har full respekt för alla som tycker att det är en ohållbar situation. Jag vill på inget sätt negligera problemet bara ge en tanke. Bamse är tio år, inte en ung hund, så för oss är varje dag, månad tillsammans med honom bara bonus. Han har hittills alltid fått sina anfall hemma och även om de är fullständiga anfall, grand mal som det kallas, så är det inte jobbigt eller stressande. Jag pratade med en annan tjej i helgen som inte hade samma uppfattning och det kan jag förstå eftersom hennes rottishane blev aggressiv efteråt. Bamse blir mycket tillgiven och vill vara nära och det är inte så svårt för oss att erbjuda då alltid någon är hemma.

 

Dolly är på semester på landet! Orsaken till hennes semester är att vi pratade om ”familjelivet” hos vargarna under en av föreläsningarna. En tik som bor tillsammans med sin moder kan ibland kasta valparna. Genast började jag tänka på vårens händelse och Maya var nyligen parad. Jag kontaktade även veterinären som förstärkte min tanke. Dolly är en tydlig alfatik med all rätt här hemma hos oss. Vi hittade direkt lösningen och hon bor nu hemma hos Carin och Mats och när barnbarnen kommer kallas hon Yrsas mamma. Hon älskar att få all uppmärksamhet, det finns dock lite konkurrens. De bor två katter där, spännande tyckte Dolly och i början blev hon dessutom belönad varje gång hon slutade jag katterna, gissa vem som lärde sig snabbt ett sätt att få belöning? Just det, man börjar jaga dem så att man också kan sluta, hur skulle det annars gå till?

Ja, nu sitter jag och skriver på en gammal vedeldad dator från tidernas begynnelse. Kanske inte så gammal men jag har vant mig vid att kunna flytta runt varefter humöret växlar och att sitta på en bestämd plats och titta in i väggen inspirerar mig inte så mycket. Vilket lyxproblem egentligen... Jag funderar på hur jag ska göra med min nya fina dator, inte ens två år….................. ska jag byta moderkortet till en uppskattad kostnad av fyra till sjutusen eller ???? Vilken tur att jag hann säkra allt arbete och alla mina bilder! Ted tjatar på mig att göra back up men jag slarvar, det skall ärligt erkännas men allt finns sparat. Några mail har försvunnit och jag kommer inte åt mail från de senaste månaderna, inte utan hjälp, så har du skickat mail och inte fått svar, snälla skicka igen så kan jag svara. Nu har jag ändå lyckats uppdatera hemsidan genom att pendla mellan olika datorer, svårigheten är alla inloggningsuppgifter, det här är inte roligt. Jag har abstinensbesvär, jag vill ha min dator!!!!

Ha en spännande alla helgons helg!!

 

Sidan uppdaterades senast 2010-04-02