Kan hundar få träningsvärk?

November 2003

En vandring i fjällen på hösten är att rekommendera. Familjen brukar alltid åka upp på höstlovet och eftersom en weekend alltid går för fort var vi i år uppe en hel vecka. Förra året hade vintern redan kommit och det var tyvärr lite för mycket snö. Maken klagade och orkade inte gå medan barnen traskade på och tyckte att han var en gnällspik. Jag var faktiskt tvungen att ta hans parti efter att ha följt hans fotspår. Jag förstod då att det var jobbigt eftersom han sjönk igenom skaren till knäna vartannat eller vart tredje steg vilket vi andra inte gjorde. I år hade det inte kommit så mycket snö så vi kunde göra fantastiska vandringar.

Om vi tycker att det är skönt så finns det en i vår familj som älskar det, Bamse. Oavbrutet lyssnar han efter möss och lämlar, kör ner huvudet under snön, hoppar som en guttaperka på ljungtuvor, gräver efter någonting, springer upp och ner från fjällkanten, jagar fåglar, springer efter vattendrag, hittar något äckligt att rulla sig i (usch vilken äckelpäckel). Ni kan nog tänka er hur han håller på, han är ju en kooiker, full rulle hela tiden. Och om vi gick en mil så sprang han säkert tre.

Väl i stugan igen blev han lugn till och med mycket lugn, han kom inte ens när maten serverades. ’Är han sjuk?’ Stel som en pinne kom han stapplande till slut. Han haltade och vid matskålen nådde han knappt ner. På kvällen kom han inte ner från sängen utan behövde hjälp. När det var dags för kvällsrundan stoppade han snibbarna i öronen, hörde ingenting, och tittade bara storögt,

till slut kom han sakteligen. Men vilken träningsvärk han fick, jag var mycket orolig innan jag förstod att det var vanlig träningsvärk, trodde aldrig en hund kunde få sån träningsvärk. Nästa morgon började med lite stela ben men sen var det full fart igen. Nya stigar och nya möss och för att inte tala om de mycket sociala fåglarna, Lavskrikorna, i Lindalen. Deras strategi att lura bort hunden för att få mat från oss var en sällan skådad naturupplevelse.

Att han skulle kunna få sådan träningsvärk trodde jag som sagt aldrig, dessutom är han riktigt vältränad. Jag var också naiv nog att tro att hundar anpassade sig efter vad de orkar men tydligen inte, passar visserligen mattes envishet. Bamse är mycket tålig och uthållig. Visar han någon gång att det räcker måste man ta honom på allvar och det är viktigt att han får återhämta sig ordentligt. På onsdagen tog vi vilodag, inte för vår skull utan för hundens.

Det viktiga när man gör sådana här utflykter är att också kompensera med maten, även en egen mumsbit i matsäcken gör gott. Hundar få tigga vid utflykter, vi måste alla få lite energi. Det är lätt att fortsätta i gamla fotspår, 1,5 dl mat morgon och kväll. Ökad träning kräver mer mat, ganska naturligt men inte så lätt att beräkna.

Tassarna är något man ska kolla av när man gör sådana här vandringar, inte minst för att underlaget är så annorlunda än normalt. Bamse har ibland problem med torra tassar och får då självsprickor och det bästa medlet mot det tycker jag är Armens hudsalva från Apoteket, den är god också tycker han så man får passa honom ett tag efter när man smörjt in honom.

Denna erfarenhet ville jag dela med mig till er för det gjorde ont i hjärtat att se honom ha så ont. Ta det lite lugnt och ha era hundar kopplade emellanåt så att de inte ger järnet i flera timmar i sträck. Jag har lärt mig något nytt och jag har också bestämt mig för att lära mig stretcha hunden ’på riktigt’.

Undrar hur långt han egentligen sprang, kanske en GPS….. J

Yvonne