Sidan uppdaterades senast 2009-07-09 

Min reflektion av symposiet Påverkan eller åverkan

Upplands Väsby 5 april 2008

Tre föreläsare med forskarbakgrund var inbjudna att delta i symposiet. De två första, Kerstin Malm och Björn Forkman hade jag hört vid kortare föreläsningar tidigare. Kenth Svartberg hade veckorna innan varit i vår klubb och haft workshop. Förväntan fanns.

Förra föreläsningen med Kerstin Malm var intressant och då köpte jag hennes tre böcker som jag senare inte blev så imponerad utav. En studiekompis från Hund-Campus hade däremot talat mycket gott om henne så jag var nyfiken på att höra vad hon skulle berätta denna gång. Jag blev dock lite besviken, ämnet som sådant är intressant men inte speciellt revolutionerande. Jag kan tänka mig att det beror på min korta hundhistoria. Jag skaffade hund 2000 och redan då hade den nya eran börjat med att det finns en acceptans för att hundar har en personlighet och känsloliv. Det är självklart i min hundvärld. Jag tror också att jag har lärt mig mycket av att ha flera hundar som har ett tydligt språk sinsemellan. Kerstin berättade också att hon under en lång tid levt utan hund och att hon först nu hade två hundar. Även om hon är forskare och etolog så minskade det hennes egna vardagliga erfarenhet av att leva med hundar. Intressant var dock att höra om de studier som har gjorts för att mäta empati och skillnaden på att vara empatisk och känna empati. Jag reagerade, kanske onödigt personligt, på det som Kerstin sa angående att det lilla barnet skulle knyta an till sina föräldrar. Där anser jag att hon har fel, det är föräldrarna som ska knyta an till sitt barn. Det lilla spädbarnet har inte det ansvaret, utan är fullständigt utelämnad för att bli omhändertagen. Likadant är det för den lilla valpen, det är vi hundägare som ska ta över ansvaret från tiken och uppfödaren och vägleda den vidare. Jag har efteråt svårt att komma på något direkt nytt ur hennes föreläsning och trots att jag är flitig antecknare så hittar jag inte så mycket där heller.

 Björn Forkmans förra föreläsning tyckte jag var mycket intressant och även denna gång tycker jag att han presenterar mycket intressant information. Mycket av den forskning han pratar om låter inte särskilt trevligt med djurförsök och elstötar men resultaten av dem kanske är nödvändiga för att kunna fastslå att aga i någon form mot djur inte är accepterande. Djurens förväntan och möjlighet att finna trygghet under situationer då de känner kontroll är en mycket viktig vetskap för oss blivande instruktörer att ta med sig till andra hundägare. Det är så lätt i dagens samhälle att låta oss styras av prestation och snabba resultat men i den forskning som han presenterade så kan målet nås ändå utan att våld tillförs. Att konstant bestraffning inte var lika stressande som slumpmässig bestraffning var också ett intressant resultat av forskningen. Vem skulle orka att alltid bestraffa sin hund så konstant så att den inte blir stressad? Ingen. Alltså leder all bestraffning till mer stressade hundar. Kontentan; låt bli! Jag antecknade så mycket som jag hann få med men fick ändå bara med en bråkdel av det som jag ville, så jag lyssnar gärna på Björn en gång till.

 Kenth Svartberg är en mycket skicklig föreläsare och får publiken att tänka till trots att det blivit många stillasittande timmar den dagen. Jag gillar i princip allt han säger och hinner dessutom dra paralleller till mina egna hundar. Min egen tränare har en mycket sund hundinställning och jag förstår varför hon åker till Kenth på läger. De båda presenterar en ärlighet mot hunden som jag gillar, egentligen en självklarhet men samtidigt vet jag hur svårt det kan vara emellanåt och hur lätt det kan vara att man släpper fokus från hunden och riktar den mot till omgivningen istället. Utelämna inte hunden utan hjälp den att göra så som man vill att den ska göra. En specifik fråga om stadgeträning kom upp och då svarade Kenth att han egentligen inte förstod vad som menades med stadga eftersom han alltid belönar det som är bättre än genomsnittet. Jag gillade hans tänk och svar men tog upp det med min kompis/tränare och hennes perspektiv var att på lydnadsplanen kanske inte stadga vara så viktigt för där fungerade samarbetet tillsammans på relativt nära håll men i samband med jaktträning så är stadga viktigt så att hunden klarar av att hålla sin iver så att den inte råkar bli skjuten i samband med jakten. Lite olika perspektiv.

 Summering av dagen; mycket bra. Det var intressant och roligt att det i princip handlade först om människor, sedan om hunden som maskin som Björn uttryckte det och sist och viktigast om hundar och hundträning. Lokalen, nja, jag trodde redan första timmen att jag skulle åka på migrän men den höll sig i schack tills på slutet. Det var för trångt och varmt. Lunchen kunde också varit lite mer men jag är samtidigt glad över att det serverades något. Frågestunden kan nog utvecklas lite till, som alltid är det svårt att höra frågeställningen och därmed blir svaret ganska osammanhängande för oss övriga åhörare. Jag är tacksam för att man har satsat på så duktiga och väl kända föreläsare. Förväntan uppfylldes, mer än väl!

//Yvonne Mattsson