Social och tillgänglig schnauzertik på fyra år. Glad och positiv hälsar hon glatt, inget problem med ögonkontakt. Vaken och alert på vad som händer i omgivningen, oftast utan oro, några gånger sänkte hon svansen under promenaden. Aktivitetsnivån är ganska hög men hon går mycket snyggt i kopplet. Lyhörd på sin förare och tog egna initiativ till att förmedla budskap.

Anteckningar från träff 1 den 10 april 2008

Träff 2 var hemma hos Makita. Hon skällde när jag kom med tendens till stress-skall. Matte hade lagt henne i fåtöljen som brukligt och där låg hon kvar tills hon fick hälsa. Situationen blev lite jobbig för henne, hälsade enligt trogen vana. Hon var mer orolig hemma än jag hade uppfattat henne på promenaden första gången. Var mer återhållsam och inte riktigt tillgänglig. Först när vi gick ner i hallen igen blev hon riktigt glad och med glada svansviftningar.

Anteckningar från träff 2 den 15 april 2008

Tolkning av hundens personlighet

På rasens hemsida kan man läsa följande beskrivning av rasen;

Våra schnauzrar är kända för ett mycket stabilt temperament. Typiskt är det energiska temperamentet parat med lugn, godmodighet och lekfull tillgivenhet. Den är mycker barnkär och omutligt vaksam utan att vara skällig. Den har högt utvecklade sinnesorgan. Den är klok, läraktig, orädd, uthållig och motståndskraftig mot sjukdomar samt väder och vind. I dess rasegenskaper ingår vaktinstinkt och återhållsam inställning till främlingar utan att visa aggressivitet eller rädsla.

Makita kanske inte stämmer helt med ovanstående beskrivning. Hon är livlig och reaktiv, har lätt till ljud, tröttnar snabbt, en aning orolig samt positivt inställd till mig från första stund trots att vi inte kände varandra sedan tidigare, vakten finns dock. Med andra ord är hon inte en rastypisk schnauzertik.

Makitas styrkor är hennes lyhördhet och positiva inställning. Hennes lyhördhet är också hennes svaghet då hon gärna är vaksam över vad som sker i omgivningen. Detta kan nyttjas genom att lära Makita att skvallra vilket innebär ett aktivt kontakttagande med Kristina.

Makitas svagheter är hennes dåliga uthållighet och hennes oro. Hennes dåliga uthållighet får till följd att Kristina har svårt att vara intressant för det gäller att man hela tiden växlar övningar så att inte Makita tröttnar. Hennes oro har idag med sig att Makita agerar utåt för att ha kontroll på vad som sker. Fokus blir därmed inte så mycket på matte.

Påverka hunden

Makita har inga direkta inlärningsproblem, snarare är det hennes dåliga uthållighet som komplicerar inlärningen. Upprepning ger svar på hur inlärningen fungerar och upprepning inte är möjlig på en hund som saknar uthållighet. Alltså har situationen blivit moment 22 och Kristina får svårt att lära sig träna hund.

Jag hade tidigare i vintras gått på samma kurs som Kristina och Makita och jag minns en platsliggning då Makita bara reser sig upp och springer ett ärevarv. Min uppfattning är att Makita inte riktigt hade förstått vad som gäller. Det är en situation då det är svårt att påverka hunden. Att bli arg hjälper knappast om hon inte vet sin uppgift. Om hon vet vad som gäller men inte kan koncentrera sig så länge så kan man inte heller bli arg för då har man inte kommit dit i träningen. Alltså beror detta på att Kristina tycker att Makita borde kunna men egentligen är uppgiften för svår för Makita.

Viktigast av allt när det gäller att lära Makita är att variera övningarna så att hon inte blir uttröttad. Sakta får man öka hennes koncentrationsförmåga. Man får jobba på bred front med flera uppgifter men utveckla det långsamt. Olika hundar fungerar på olika sätt. Inlärning av en uppgift i taget är ingenting för Makita.

När förväntan har blivit tillräckligt stor så kan man på sikt utöka hennes koncentration och så småningom träna hennes uthållighet som separata övningar.

Jag skulle vilja förändra Makitas utåtriktade vaksamhet på omgivningen till mer kontakt och samarbete med Kristina. Skvaller ger Kristina möjlighet att besvara Makitas lyhördhet som en kontakt. Ersätta att springa iväg och undersöka genom att avleda med något positivt. Matte ska bli en stor positiv resurs. De gånger som Makita springer iväg, skall hon alltid ropas tillbaka med en vänlig röst, jag tror inte på att bli arg då Makita sticker iväg. Det ska vara med glädje som hon kommer tillbaka.

Makita är inte så matglad men för en bit köttbulle så ställer hon upp. Beröring anser jag är viktigt och jag ska försöka förmedla hur beröring kan vara signaler på vad som förväntas. Likaså tycker jag att röst och ljud har bra effekt som förstärkare, ljudet brrrrr brukar locka hundarna tillbaka. Positiv förstärkning är det som kommer att användas för att påverka Makita.

Analysinstrument

Relation

Relationsbeskrivning av hund och förare

Makita bor tillsammans med matte och husse, inga barn. Matte ägnar mycket av sin fritid tillsammans med Makita. De har tillsammans gått på många kurser, deltar i schnauzer-träffar och åker på läger. Det finns ett stort engagemang för Makita. Husse har inget större intresse av hundar och är inte heller så förtjust i att gå ut på promenader även om det var han som köpte hund till Kristina. De bor i villa i Bromma. De jobbar heltid och Makita är på hunddagis på dagarna, husse lämnar och matte hämtar. Matte Kristina har kanske i efterhand funderat på vilket rasval hon gjorde när hon skaffade sig sin första hund, schnauzern Makita.

Tolkning av relationen

Min tolkning är att de har en bra kontakt. Makita är livlig och har säkert hittat på en del ofog och därför har matte varit duktig på nej- övningar men kanske inte sett allt som är positivt med sin hund. Som första-gångs-ägare till en schnauzer finns det säkert många som ger goda tips och råd men som kanske inte ger stöd fullt ut. Eftersom Makita inte heller är så rastypisk men är av en ras som många känner till, så kan en del av de råden bli tokiga i deras relation. Istället har matte lämnats med råd som ska vara till hjälp men som istället skapat större förvirring. Nu är Makita en vuxen hund och kommunicerar mycket till sin matte. Matte är fortfarande i uppfostringsfasen med Makita men behöver lära sig att kunna lita på sin hund och ha roligt tillsammans. Jag uppfattar det som om Kristina tycker att det är ganska jobbigt att ha hund, hon har ännu inte känt känslan av samarbete.

Påverkan av relationen

Matte har tagit på sig en roll med ansvaret att se till att Makita sköter sig och uppför sig precis som så många föräldrar. Den rollen skapar sällan dialog utan blir ofta väldigt kravfylld. Nu är Makita så livlig och kommunikativ att hon har fortsatt och kan vi få matte att bli en bättre mottagare av det som Makita förmedlar så kan detta bli riktigt bra.

Husse påverkar Makita hemma och han tycker att det är jobbigt att hon skäller så mycket när det kom folk. Han var lite otålig och vill gärna ha en snabb lösning. Makitas beteende när det ringer på dörren är en uppbyggd förväntan med mycket krav från matte och husse att hon ska uppföra sig. Detta har eskalerats utav en rutin som gör Makita mer osäker än trygg. Husses otålighet hemma speglas i Makitas oro i hemmet. De har ingen bra relation och min uppfattning är att matte försöker medla.

Enligt Svartbergs relationsteori

Min bedömning är att Kristina har jobbat en del på bestämmandebubblan men inte kunnat komma vidare i samarbete trots den fina kontakten. Konsekvenserna har blivit att relationen inte fått utvecklas. Orsaken till det är enligt min bedömning en missuppfattning om Makita som hund, det finns mer oro och osäkerhet i henne än vad man tolkar av den yttre fasaden på en svart schnauzer. Makita behöver bli tryggare och få en ökad självkänsla.

Problemframställning

Kristina uppfattar att Makita jagar vilt och kan därför inte ha henne lös. Hon sticker långt och är borta länge. Kristina vet att hon har sprungit över stora vägar och är rädd att en olycka kan hända. Hon vaktar även hus och trädgård med ihållande skall om någon passerar. Kristina har fått rådet att stärka sitt ledarskap och har sista tiden gått kurser som fokuserar på ett totalt ledarskap och hon har därför hoppat av kurser i lydnad och viltspår.

Min bild av Kristina och Makita är att kommunikationen brister. Jag kan inte uppfatta att Kristina har för dåligt ledarskap, kanske beroende på att hennes träning har gett ett resultat och att den idag inte alls är så dålig. Det är ofta svårt att själv avgöra när den är tillräcklig och när det är dags att gå vidare. Min uppfattning är att Kristina behöver lära sig att förstå Makita som är en mycket kommunikativ tjej på fyra år. Hon förmedlar mycket under promenaden som inte matte besvarar och det kan lätt bli frustration och att hon tar eget ansvar.

Matte behöver bli trygg i sin förarroll till Makita. Deras relation behöver utvecklas, främst när de leker, då tror jag att de hittar varandra och kan börja kommunicera och ha roligt tillsammans.

Målformulering

Projektarbetet ska resultera i ett moment ur Allmänlydnadspasset eller ett valfritt moment. Eftersom Kristinas mål är att en dag kunna ha Makita lös igen utan risk att hon tar upp spår eller synintryck så blir momentet inkallande med störning målet med projektet.

Tillvägagångssätt

Efter analysen kände jag att det var glapp i deras relation. De hade en bra kontakt men den behövde fördjupas och bli lite mer strömlinjeformade dvs. inte så digital som en på-och avknapp.

Jag vill se Kristina som en mer aktiv förare, en förare som är intressant för Makita. Att kunna leka med sin hund är inte alltid självklart och det är inte alltid förarens fel utan kan lika gärna bero på hunden. Makita är för mycket fokuserad på vad som hände runtomkring. Jag vill visa båda två hur roligt man kan ha tillsammans och göra Kristina till en resurs för Makita. På det sättet skulle vi kunna få en ökad tillit och tilltro dem emellan.

Det är också viktigt att detta skulle kan ske varhelst och närhelst därför kommer vi att jobba på olika platser varje gång, ofta i deras närområde men vi kommer att undvika att vara på samma ställe. Jag vill få in den känslan i deras vardag, inte att det blir platsbundet för då tappar vi mycket med syftet. Jag vill också visa Kristina att hon kan ta med sig den tekniken även på appellplan på hundklubben. Jag känner starkt Kristinas intresse att vilja arbeta tillsammans med sin Makita så därför är det viktigt för mig att vi kan återvända till klubben.

Jag har genomfört projektet enligt nedanstående planering. Det är inte mycket justeringar som har behövts under projektets genomförande, några ändrade datum och förtydliganden.

Träningsdagbok

Anteckningar från

Gång 3 2008-04-24

Gång 4 2008-04-26

Gång 5 2008-05-05

Gång 6 2008-05-18

Gång 7 2008-05-23

Gång 8 2008-08-28

Gång 9 2008-06-03

Anteckningar 2008-04-24 Gång 3

Handledare Yvonne Mattsson

Projektekipage Makita och Kristina Munther

Kvällspromenad med flera lekpauser i närområdet. Ett stråk som är mycket händelserikt med många hundar och promenerande människor.

Promenadsträcka 1: Hälsar glatt, ivrigt och igenkännande. Bjuder upp till kontakt. Hälsandet betyder mycket för henne. Snabb resumé över veckan som varit. Vi pratade även om den skillnaden som jag såg på Makita hemma hos henne förra gången, vad står det för?

Lekpaus 1: Leker med trasan men det kan bli intensivare och bli med bättre grepp. Varje gång hon intresserar sig för annat – bjud kontakt och hon svarar bra. En hund blir för spännande och Makita rusar rakt emot med skall, matte ropar, halvvägs kommer tvekan och jag hjälper till och inkallningen blev lyckad. Beröm, beröring o godis. Jag belyste Makitas tvekan och att hon då är påverkbar. Ny leksak boll i snöre, lite roligare, byter med godis.

Promenadsträcka 2: Kollar hennes kroppsspråk, spänd kropp, så fort hon visar för starkt intresse, inkallning med godis. Genom att avbryta henne i sådana situationen hjälper matte henne och hon slipper ta ansvar, visar ingen frustration på att matte avbryter, snarare tvärtom. Vi pratar om kroppshållning och vad hon uttrycker. Hon är tydlig på att visa vad som intresserar henne och vad som inte gör det, hon spänner sig när hon blir intresserad. Det kom ett ridgäng förbi, Kristina brukade visa hästarna för Makita och sätta sig på huk och titta tillsammans. Jag meddelade att jag inte skulle göra så för att jag med mitt kroppsspråk visar att hästarna är intressanta och förstärka fokus mot dem. Skör situation om något skulle hända hästarna, det kan starta jakt.

Lekpaus 2: Leker med handske, lite tafatt. Makita tar upp spår hela tiden och är ganska ofokuserad. Vi avbryter då platsen var alldeles för spännande.

Promenadsträcka 3: Vi går vidare och det uppstår ett spontant godissök när matte tappar godis vid en kontaktbjudning. Har bra uthållighet men släpper godissökandet och börjar undersöka annat i en allt större cirkel. Tar tillbaka henne och hon hittar godiset. Går vidare.

Lekpaus 3: Vi söker upp en liggande trädstam och tränar balans. Hon har mycket bra balans och kroppskontroll. Detta har de gjort mycket tillsammans tidigare. De har arbetat mycket tillsammans och det syns. Jag lotsar Kristina att kunna föra Makita och forma hennes utförande. Makita får hoppa upp på en sten och nu när hon sitter i jämnhöjd med oss visar jag hur man kan träna hundar att uppskatta gos. Jag gör en jämförelse med den kontakt jag har fått med Maya av att kunna plocka med mig den relationsstärkande övningen överallt. Kristina berättar om deras morgonritual och det är precis vad de ska försöka ta med sig ut. Annars är inte Makita så mycket för gos och kel men det kan tränas upp. Bara för att hon inte var så intresserad som ung hund betyder det inte att hon inte vill idag men även sådant behöva tränas fram ibland.

Promenadsträcka 4: Nästa sträcka är på en smal ridstig förbi några små stugor. Vi möter andra människor och Makita går exemplariskt förbi. Vi pratade om husses och Makitas relation. Jag tror att Kristina försöker agera som medlare mellan dem. En roll som ibland tas fram, oftast av mammor men som oftast inte är till godo i en familjerelation. Det kan vara orsaken varför jag uppfattade Makita som lite orolig hemma. Den fina kontakten som de har ute tillsammans blir annorlunda hemma. Husses och Makitas relation är deras, inget hon som matte kan påverka, däremot kan en medling störa och förvilla. Kristina förstod vad jag menade och tog tanken till sig.

Lekpaus 4: Nu provar vi att kasta en boll och precis när Makita greppar den göra en inkallning. Hon tar bollen i tillbakavänd riktning vilket är en mycket bra förutsättning. Inkallningen kräver mycket engagemang men hon svarar bra på olika läten, nya läten. Vi gör bara 2 gånger för att inte trötta ut henne. Hon tuggar hårt på bollen, nästa gång använda två större bollar.

Promenadsträcka 5: Promenaden går vidare men nu stannar Makita igen och vill helst inte gå. Vad står det för? Jag ber Kristina sätta sig på huk och Makita kommer direkt, smek och beröring. Nu får vi perfekt störning, två barn leker med en hund och en boll på ängen. Nu kollar vi hennes kroppsspråk och så fort vi ser att hon blir stelare i rörelserna så bjuder Kristina på kontakt och Makita svarar bra flera gånger. Bra! När vi kommer lite för nära ändrar vi riktningen en aning så att retningen inte blir för stor.. Makita är nu ganska trött. Jag frågar Kristina hur hon skulle göra om Makita inte skulle svara på kontakten och då skulle Kristina rycka till i kopplet, så som hon blivit tillsagd tidigare. Jag har ett alternativ men det tar vi inte nu. Makita stannar några gånger till.

Avslutning: Vi planerar några fler datum och vad vi ska göra framöver. Jag berättar om boken Grunden med hunden som hon får låna och eftersom hon inte har så mycket tid att läsa förklarar jag vad som är viktigast och att man inte kan läsa denna bok snabbt, lite i taget. När vi står och pratar kommer det en bil och Makita gör utfall mot den och skäller, vi sätter henne i arbete med andra uppgifter ,sitt, ligg, dansa etc. Några ”efterutfall” sker och strax efteråt blir hon upprörd över att det kommer några gående, inget problem att avleda henne. Min bedömning är att hon är trött.

Nästa gång: Vi träffas redan om två dagar. Min tanke var att träffas i skogen på Ekerö men Kristina vill helst inte åka iväg efter en lång arbetsvecka. Vi bestämmer samma plats och så ska vi gå in i angränsande skogsparti och jobba med spår.

Anteckningar 2008-04-26 Gång 4

Handledare Yvonne Mattsson

Projektekipage Makita och Kristina Munther

Idag så träffades vi en lördag eftermiddag. Makita blir glad av att se mig komma i bilen och är sedan ivrig att hälsa. Min tanke var att kunna träffa Makita en dag när hon inte hade varit på dagis för att se om det var någon skillnad på hennes aktivitetsnivå. Det visade sig att matte Kristina hade varit ute på en två-timmars promenad på förmiddagen så det blev inte som planerat. Redan på vägen till skogsdungen där vi skulle lägga spår stannade Makita flera gånger och ville inte gå vidare. Hon är inte enveten, bråkig eller dum, hon bara säger att hon inte vill, eventuellt undrande på vad vi ska göra.

På vägen till skogen berättar Kristina att de har gått en kortkurs i appellspår tidigare i år. Vi lägger två spår, Kristina lägger det första medan jag är kvar med Makita, hon gnäller lite när matte går iväg men är inte svår att smeka lugn på bröstkorgen. Nästa spår lägger jag med en klurighet på mitten och ett tydligt avslut.

När vi är samlade igen och ska börja göra lite övningar och vänta på att spåren får lägga sig, kommer två rejäla åsksmällar. Hon är berörd enligt matte och det märks men hon kan hantera det utan större påverkan. Jag visar att man kan gnugga ovan svansroten och stärka hunden i situationen. Husse brukar klia henne där. Hon svarar positivt och vi börjar övningarna.

Vi börjar med några enkla inkallningar på bara några meters avstånd. Vitsen är att få Makita att snabbt reagera och komma, vilket fungerar bra men trots det korta avståndet hinner Makita titta sig runt, vi behöver bli snabbare. Kristinas tonläge blir mycket mildare och gladare på kortare avstånd, bra. Rätt som det är kommer några med hund och Makita sätter fart men jag råkar stå precis på rätt ställe. Kristina tar Makita och avleder genom små övningar bort på stigen, snabbt avklarat och utan kvarstående påverkan. Vi återgår till övningarna. Nästa övning är platsliggande också med kort avstånd. Nu får Kristina smeka henne på båda sidorna och sedan be henne stanna kvar, tydligt och med bestämd röst. Hon får återgå nästan direkt. Vitsen med denna övning är att visa på skillnaden mellan en inkallning och stanna-kvar-övning, att man successivt får bygga upp både avstånd och tid. Sista övningen är densamma bollövning som vi använde sist men idag har vi två tennisbollar, en i reserv. Makita ökar något i intensiteten beroende på bollens studs, bra. Greppar tennisbollen något långsammare än den mindre som vi använde sist, alltså återgår vi till den mindre nästa gång. Jag vill få in ett snabbt agerande. Kanske växla?

Spåren väntade. Hon tar spåret direkt utan tvekan, spårar ganska bra de första 30m men tappar fokus i första vinkeln och genar sedan förbi andra vinkeln och går rakt mot slutet. Trots det korta spåret orkar hon inte hålla fokus, hon behöver bli motiverad på vägen. Andra spåret börjar hon också noga men släpper sedan fokus, går lite planlöst förbi klurighet ett som går upp på en rotvält och vittrar sedan slutet som är uppe på ett stenblock, bra. Hon behöver bättre belöning oftare och bli mer spårnoga.

Nu börjar det regna och vi nöjer oss för dagen. På vägen tillbaka möter vi en barnfamilj och Makita blir intresserad. Automatiskt kommer vi in på skvallerträning, att det är okey att skvallra och sedan belönas av matte. Makita är en uppmärksam hund så den uppgiften kan passa henne perfekt. Vi hinner bli ganska blöta. Varifrån kom regnet?

Anteckningar 2008-05-05 Gång 5

Avstämning hemma hos Makita och Kristina.

Anteckningar 2008-05-18 Gång 6

Handledare Yvonne Mattsson

Projektekipage Makita och Kristina Munther

Idag så träffades vi en söndag eftermiddag och jag har Maya med mig. Makita och matte har inte varit ute på en långpromenad på förmiddagen utan är skönt utvilade. Det är bra, för vi behöver utreda vad som orsakar att Makita plötsligt stannar. Jag kan ana att långa statiska promenader eller snabba starter kan bidra till smärtan.

Dagens övningar är att kunna leka i ett aktivt flöde, kroppsspråk och skvaller-övning ljud. Det jag menar med att leka i ett aktivt flöde är att kunna variera olika lekövningar, belöningar och träning i en sekvens. Det blir inte någon strikt indelning, även momentträning ligger inflätat i sekvensen. Det jobbigaste med den övningen är att fysiskt orka och att kunna ha flera varianter i huvudet, det behöver man träna upp. Syftet med den typen av träning är att det blir äkta roligt för både förare och hund, man har roligt tillsammans.

På vägen till ängen där vi ska leka studerar vi våra hundars kommunikation. Jag berättar att Mayas svanshållning är en fröjd att se. För bara ett halvår sedan hade hon inte haft den hållningen. Jag har jobbat för att öka hennes självförtroende. Jag beskriver mer vad jag ser, hur de placerar sig i förhållande till varandra och vad det betyder. Vi passerar Hundstallet där det monterar ner ställningar efter lördagens 100-årsfirande. Skramlet gör Maya osäker vilket är en reaktionsrest då hon har mått dåligt. Jag visar Kristina hur jag får henne att komma in i en annan stämning så hon kan släppa det. I efterhand kan jag tycka att jag skulle ha förklarat mer.

Kristina berättar att hon provat på att bekräfta Makita då hon blir lite upprörd eller reagerar på något. Tidigare har hon ignorerat det på andras inrådan men nu när hon bekräftar skvallret, så går det mycket fortare över. En positiv effekt som gör mig mycket glad att få höra. Likaså hade hon provat på det hemma när Makita berättade att det var någon som gick utanför på gatan och även då släppte hon det, kanonbra. Förra gångens övning att med att inte få upp henne i stress då någon ringer på dörren hade inte fungerat praktiskt för dem. Jag funderade lite till på hemvägen och ska återkomma med nytt förslag.

Vi bosätter oss på ängen. Jag visar tillsammans med Maya hur jag friskt blandar lek, momentövning, trickövning och belöningar i ett flöde. Det är jobbigt och Kristina ser att jag blir ordentligt uppvärmd denna kyliga vårdag. Alltså börja med korta etapper, det ska vara kul och man måste orka. Kristina och Makita provar och det ser riktigt bra ut. Det är svårt med timingen så jag coachar henne när och vad hon ska göra.

Makita är uppvärmd och vi kör några budföringar. Att springa fort tror jag många hundar behöver emellanåt och jag ser att det ökar deras aktivitet och vilja att jobba samtidigt som det ökar deras självförtroende och frisätter en massa energi. Min känsla om jag försöker bli hund för en stund är frihet, glädje, stärkande och en energikick. Budföringen ger ett fokuserat mål som är tillåtet och återigen ett sätt som höjer förväntan av att springa till matte i full galopp, roligt. Hoppas att Makitas kropp fixar det.

Vi tar en kort pratpaus under tiden som Makita och Maya ligger och väntar på att få göra mer. Kristina tycker att det är svårt att hinna eller rättare sagt orka träna. De går cirka en timme från dagis och hem varje dag men det är också tid för återhämtning. Mitt förslag är att under korta sträckor ha Makita lös och då vara ett hundra procent fokuserad på henne och längre sträckor ha henne kopplad så att meditationen får ta över Kristinas medvetande. Orkar hon inte vara fokuserad på Makita någon dag, ha henne kopplad. Vi pratar också om betydelsen av tonläget på rösten. En del förespråkar att man ska bli sur, ignorera, skäller när hunden har varit olydig, inte kommer eller sticker. Det kanske kan passa en del hundar men en så självständig hund som Makita, det bekymrar inte henne. Mitt förslag är att alltid bli glad och berömma när hunden kommer tillbaka, ropa och göra olika ljud tills hon vänder så att hon inte ”glömmer bort” vad matte faktiskt vill. Ett alternativ om man är i skogen och hunden sticker är att flytta på sig så hunden inte hittar en utan behöver leta och sedan kanske ömka lite eller bli superglad för att den hittar mig (en tidsfråga beroende på hur länge hunden har varit borta).

Jag jobbar återigen en kort stund med Maya medan Kristina och matte får återhämta sig en lite längre. Jag lägger in det som vi måste träna på i flödet, exempelvis att inte tappa tempot vid språng marsch. Lägger också ut en distansbelöning, fungerar så bra att Maya till och med tjuvar. Nu är hon i rätt intensitet för träning.

Kristina påpekar att Makita inte är så mycket för bollar men det var inte Maya heller från början, det är intränat. Jag har med mig en bollkastare eller vad det nu heter. Maya sätter full fart och det får likande effekt som budföringen. Eftersom vi tjejer har svårare att kasta långt är detta ett utmärkt redskap. Kristina och Makita provar. Detta tyckte båda om! Makita tjuvar och nu kan Kristina nyttja kravsituationen. Äntligen ett riktigt triumpkort. Vid skall – ligg. Makita får så mycket energi att hon helt plötsligt tycker sig upptäcka något i skogen och sticker men det dröjer inte länge förrän hon är tillbaka. Vi hann båda se försignalen, nästa gång kanske vi hinner innan hon sticker.

Kristina får en glädje som är underbar att se. Ett genombrott. Bollkastaren följer med Kristina på tunnelbanan till jobbet imorgon. Hoppas att det blir lite tid för meditation på hemvägen morgon J

Vi gör några övningar att skvallra på ljudprassel i buskarna så att Kristina ska får in rätt teknik. Signal från Makita, ”Makita” – kontakt, ”Bra” – belöning. Belöna varje gång i början!

Idag har vi utsatt Makita för flera snabba starter och vi får se om det orsakar henne smärta. Jag håller tummarna! Tillbaka mot bilen så börjar Makita och Maya nosa på samma tuvor tillsammans.

Vi har nu under projektets gång provat på fler övningar vid olika tillfällen. Dessa övningar håller på att bli en verktygslåda. Jag har första utkasten med mig som jag överlämnar tillsammans med förra gångens avstämning. Vi bestämmer att träffas på fredag eftermiddag 16.30 vid Ängbyplan.

Eftertanke i bilen:

Det är flera aspekter som måste beaktas för att dörrfrågan ska lösas, primärt Makitas rygg;

2 handklapp – samling vid trapp – koppel på (måste alltid ligga på räcket)
Öppna grind – gå sakta ner tillsammans
Gristryne(det bästa tänkbara) – lägga sig på plats – ligga kvar
Dörröppning

Nästa övning är att träna från gristrynet och sedan binda ihop det.

Anteckningar 2008-05-23 Gång 7

Handledare Yvonne Mattsson

Projektekipage Makita och Kristina Munther

Fredag eftermiddag och Kristina har precis hämtat Makita från dagis, arbetsveckan är över. Vi tar bilen till en äng som är lagom stor, begränsad av tät vegetation och en väg som är knappt synlig bakom buskage och i kanten på ängen går en gångväg. Från vägen hörs bilarna och från campingen på andra sidan vägen hörs röster. Det passerar gående på gångvägen under vårt träningspass med precis lagom frekvens.

Störningarna är i bra balans till vad Makita klarar av. Några gånger rusar hon iväg till förbipasserande bland annat en stavgångare. Det blir idag tydligt att hennes ”utflykter” bottnar i osäkerhet. Hon springer aldrig ända fram även om hon visar med sin svansföring lite hot så finns det också rädsla. Kroppsspråket på en schnauzer är svårt att tyda, ingen ragg och en svans som är avlad hög. Hon stannar några meter ifrån och kommer tillbaka till oss när vi kallar. När vi sitter ner för en paus muttrar hon så fort det kommer någon. Hon blir lätt avledd genom att Kristina pratar med henne och ger henne godis. Det märks under träningspasset att koncentrationen inte riktigt håller ända till slutet för då kommer spökskall som vi inte kan förklara.

Övningarna för dagen är lek och trick. Min uppgift är också att coacha Kristina i deras lek. Det är inte lätt att lekträna själv för det är svårt att hålla övningarna framme i pipelinen, det blir lätt enformigt. Jag tycker att det går riktigt bra. Det känns som om Kristina har förstått och hon säger också att hon tycker det är kul. Roligast är det när jag är med säger hon och så vet jag att jag kände också till en början när jag började lekträna, man behöver coachens stöd. Jag förklarar att det är rätt väg, snart kommer hon komma till tidpunkten då hennes glädje är riktad 100% till Makita, då har de skapat en relation som är grunden. Makita är inte alls lika fokuserad på mig som hon var i början vilket är det bästa tecknet på att vi får resultat. Hon hälsar men sedan vet hon att det är matte och hon som ska leka, jag har blivit en bifigur.

Förra gången så testade vi lite budföring bland annat, det var många springa fort-övningar och jag var lite orolig om Makita skulle få ont. Kristina berättar att hon inte såg den minsta tendens efter förra gången. Det gladde mig. De har besökt veterinären, inte för ryggsmärtan men de hade diskuterat chip-kastrering. Det har funnits över ett år för hanar med mycket gott resultat och nu har det kommit ett för tikar. Vi pratade om det och jag tyckte att det verkade vara ett bra alternativ till Makita eftersom hon ändå inte ska gå vidare i avel (hon är för söt).

Vi planerade även nästa gång då vi ska träffas på klubben. Rent praktiskt hur ska det gå till på plats. De har inte varit där sedan i mars och då var inte Kristina glad när hon åkte därifrån. Jag blev verkligen glad när jag träffade henne där i söndags på tävlingen. Hon hade även varit där på lördagen men då var inte så många där. Jag kände att hon kände sig så säker på hur hon skulle bete sig mot Makita i den miljön nu, att hon ville tjuvstarta. Verkligen glädjande, min tolkning är att hon har fått lite verktyg och att hon känner sig mycket tryggare. Kanske tolkar jag fel men som instruktör får man ofta ta på sig äran på egen hand.

Anteckningar 2008-05-28 Gång 8

Handledare Yvonne Mattsson

Projektekipage Makita och Kristina Munther

Så var det dags att återvända till klubben, Mälarö BK. Det var många där, både människor och hundar, några tränade på appellplan, en valpkurs var också där och inne klubbstugan förbereddes inför helgens evenemang Hundägarens dag.

Jag hade ett kort möte om vilka kurser som jag skulle ha till hösten. Det kändes både märkvärdigt och självklart på samma gång. Jag, blivande instruktör!

Kristina hade redan kommit när jag gick ur stugan. Makita blev lika glad som vanligt. Vi gick ner på plan och hittade en egen hörna en bit bort från de andra grupperna. Ett kort pass med olika övningar genomfördes, mixade med några korta inkallningar och några stanna kvar-övningar. Makita var alltid vänd ifrån de andra hundarna så att inte synintrycket blev för stort. Det var viktigt att inte göra det för svårt, idag skulle vi lyckas och vi avslutade i tid, Yes! Min dotter hade kommit dit och jag hämtade Maya.

Innan vi gick vidare till skogen så behövde Kristina gå ifrån en liten stund till det lilla huset. Jag höll i Makita och trots att hon har lärt känna mig så var det lite jobbigt att matte försvann. Det kom en annan hund runt hörnet och då kom osäkerheten tydligt fram hos Makita igen. Jag hade inget svårt att lugna henne och strax därpå kom matte tillbaka och allt var frid och fröjd.

Vi gick upp i skogen och gjorde en leta-kotte-övning men det hade inte ens Maya koncentration att göra. Det var för många intressanta dofter som berättade att fler hundar hade gått rastningsrundan (tror jag, jag kände inte dofterna). Vi gick till uppletande-rutan. Makita stod spänd av förväntan. Vi säkrade genom att sätta lina på henne och så sprang hon ut några meter. Lullade sedan vidare men utan intresse att leta. Vi begränsade hennes radie med linan, Kristina vände sig mot det tappade föremålet, närmade sig det också och efter ett tag hittade hon det utan någon större entusiasm. För att få henne lite aktiv gick Kristina ett kortspår och lämnade trasa och godis. Makita följer intresserat Kristina. Samma beteende igen, inte lätt att motivera. Nästa gång ska vi gömma Kristina och göra några hitta-övningar.

Istället gjorde vi några inkallningar och platsliggande med förstärkning genom beröring och röst, inte tävlingsmässigt. Beröringen ska så småningom bli en signal på vad som förväntas av henne. Riktigt bra fokus på matte. Vi flyttade oss för övning på annan plats, då fick vi oväntad ljudstörning och det upprörde Makita lite. Det blev ändå en bra övning, vi kunde passa på att läsa hennes öron som tydligt visar hennes uppmärksamhet åt det hållet som ljudet kom men fokus kunde sedan återgå till matte. Bra! Vi avslutade med en liten test, på halva sträckan mot matte satt jag med min godispåse, men det fixade hon med ett mikrostopp hos mig.

Idag förstärktes min uppfattning om att en hel del av de problem som Kristina har haft med Makita bottnar i osäkerhet. När jag berättade det för Kristina bekräftade hon att så var det nog. Makitas beteende med att springa ifrån och skälla började när hon var 7-8 månader, ganska typiskt för åldern. Jag berättade att jag känner igen situationen med egna hundar och att man behöver förstå och hjälpa hunden i liknande situationer. Inte bli arg och frustrerad vilket egentligen är ett ganska naturligt beteende hos oss människor, framför allt om hunden kanske har råkat skrämma någon. Då är det inte så lätt att inte bli arg på hunden inför en person som tycker att hundens beteende är helt enkelt oacceptabelt. Att bli arg på en hund som är osäker och kanske lite rädd är inte rätt lösning

Jag finner två orsaker till Makitas beteende; separationsångest och osäkerhet. De två orsaker ligger väldigt nära varandra men visar sig vid olika tillfällen. Separationsångesten är när matte och husse försvinner vilket förklarar den oroliga hund jag träffade hemma hos dem eftersom husse var ute och pysslade med sin damm på tomten. Hon kunde titta ut och såg honom komma och försvinna hela tiden. Osäkerheten kommer fram när det blir för mycket runtomkring henne, då försöker hon freda sig genom att skrämma bort. Prasslar det i buskarna behöver hon undersöka så att hon har kontrollen. Kommer det en hund vill hon få den ur vägen. Stavgångaren störde henne vilket gjorde henne orolig.

Om man funderar utifrån detta kanske bilden blir tydligare. Makita har kontrollbehov för att försäkra sig att ingen fara finns, bäst att förekomma. Kristina har tidigare inte förstått hur viktigt det är att hon ser till att ta över det ansvaret, vilket är svårt att förstå då man har sin första hund. Det är i Makitas osäkerhet som vi har nyckeln, genom trygghets- och samarbetsövningar kan en långsam förändring ske och när hon har blivit tryggare så kommer behovet att springa iväg och kontrollera inte alls vara lika stort.

Anteckningar 2008-06-03 Gång 9

Handledare Yvonne Mattsson

Projektekipage Makita och Kristina Munther

Vi träffades återigen på klubben. Dels var syftet att Makita skulle ha lite synlig störning på lagom avstånd och dels att Kristina behöver träna sig i att träna självständigt med 100% fokus på Makita. Det klarar båda två galant. Jag uppfattar att Makita är ovanligt lugn och det har sin förklaring i att hon är skendräktig. Vi kör väldigt korta pass på plan, mellan fem och tio minuter. Det räcker eftersom målet är att ha kul och att lyckas.

Vi går upp i skogen och gör några hitta matte-övningar. Första gången seglar Makita iväg, förbi Kristina som inte ligger mer än 15 m från start, med ett ljud från Kristina vänder hon men far då iväg åt andra hållet, sedan hittar hon matte. Att segla förbi så okoncentrerat fastän hon har sett åt vilket håll matte försvinner och gett ifrån sig lite ljud innan start är ytterligare en bekräftelse på att hon hamnar i lite stress och slutar tänka. Jag skulle vilja ha mer svansglädje när hon hittar matte men hon är låg idag, det märks tydligt, så vi får inte begära så mycket.

Vi gör några skick till och sedan några inkallningar och platsliggande, fortfarande på kort avstånd, kanske 8-10m. Det känns som om Makita har förstått vad som gäller nu, hon är lyhörd på annat också men fullt koncentrerad på matte (fullt är relativt dagens möjliga nivå) . På tillbakavägen möter vi en hund och Makita blir lite spänd men Kristina kan utan problem avleda det.

Tillbaka vid klubbstugan bjuder Kristina mig på kaffe och vi sätter oss vid appellplanen och går igenom vad som ska hända på lördag. Vi diskuterar också Makitas osäkerhet, Kristina har också förstått den senaste tiden hur osäker hon är. Hon är inte rastypisk och det tror jag har stökat till det för Kristina. Många har nog förutfattade meningar om hur man ska behandla en schnauzer. Det är väldigt skilda sätt som en rastypisk kontra en osäker schnauzer ska behandlas. Jag ritade upp bilden som jag brukar använda för att förklara det.

En hund som är osäker och försiktig måste man hjälpa att bygga upp till en balanserad nivå. Med balanserad nivå menar jag utan överdrifter åt något håll. En hund som har behov att hävda sig själv och som väljer att agera behöver troligtvis dämpas. Makita har en utstrålning som lätt kan misstolkas och en energinivå som motsvarar den högra hunden (den som behöver dämpas) men hennes beteende bottnar i osäkerhet och hon behöver bli lugn och trygg för att på längre sikt kunna byggas upp till en balanserad nivå. Schnauzer generellt enligt rasbeskrivningen har mod, energi och uthållighet som kan behöva dämpas. På dessa hundar kan man lättare gå på genom att kräva lydnad men en hund som är osäker kan man inte ställa krav på det sättet. Det är två helt olika förhållningssätt till hundarna.

Jag överlämnade Kristinas verktygslåda, ett utkast av projektredovisningen och föregående träffs anteckningar. Därefter började vi prata om utvärderingen av vårt projekt.

Utvärdering

När vi tillsammans funderade på en utvärdering av projektet så har jag och Kristina en gemensam syn på hur arbetet har fungerat. Vi tycker båda att det varit roligt och givande att samarbeta, utan några problem över huvud taget. Det som jag tycker är så spännande med att arbeta i projekt är själva processen. Hur man får perspektiv på problematiken och vad som blir nästa steg och vad som borde åtgärdas för att uppnå målet.

Nådde vi målet? Om Kristina skulle gå ut i skogen med Makita lös så tror jag fortfarande att hon skulle kunna sticka iväg. Målet var att komma underfund med tillvägagångssättet som på sikt ska kunna hjälpa Kristina. Långsamt blev det tydligt vad som låg bakom Makitas beteende. Med vetskapen om Makitas osäkerhet så hittade vi flera förklaringar till vad som orsakar Makitas sk dumheter. Nu återstår ett långsiktigt arbete som förhoppningsvis ska ge resultat.

Momentet som ska visas upp den 7 juni är inkallning med störning. Vi har jobbat med korta avstånd och lagt på lite störning. Jag har inte fokuserat på att Makita ska klara av det perfekt för uppvisning utan istället lagt fokus på att Makita ska lära sig signalerna för inkallning respektive stanna kvar, vad som förväntas av henne. Nu återstår att se om vi lyckas.

När jag funderar på vad jag har lärt mig av projektet så tänker jag främst på Makitas osäkerhet. Vid analysen såg jag en viss osäkerhet men inte att den hade så stor betydelse. Jag har själv en hund som jag har varit tvungen att bygga upp men hennes osäkerhet har visats sig på ett helt annat sätt. Jag skulle aldrig ha bedömt vid en snabbanalys som ofta måste ske som instruktör, att orsaken till deras problem var densamma. Det visar hur svårt det kan vara att som instruktör kanske ha tio ekipage som behöver få hjälp. Jag har också lärt mig att tänka ut övningar i en process som utökas för varje tillfälle. Min svaghet som jag trodde mig ha var att vilja för mycket och dränka föraren med tips och idéer men jag tycker att jag har haft en bra balans på all information som jag velat förmedla.

På frågan vad Kristina har lärt sig så kommer också Makitas osäkerhet fram som ett svar. Kristina inser att det är på ett helt annat sätt som hon måste agera för att kunna hjälpa både Makita och henne själv. Min uppfattning är att Kristina har nog lärt sig ganska mycket men eftersom det sker i en process så blir det inte så tydligt förrän man har fått lite distans till det.

Jag är nöjd med projektets genomförande och att planeringen fungerade. Jag anser inte att min starkaste sida är planering utan arbetar helst impulsivt mot en känsla. Däremot har jag oftast ett helhetsperspektiv som leder mig mot resultatet. Jag känner mig därför lite stolt att denna planering har fungerat så bra och i dagsläget så är det ingenting som jag skulle vilja ha gjort annorlunda. Det kanske jag tycker så småningom.

Vi är båda nöjda och tänker fortsätta att träffas. Jag vill gärna följa upp det påbörjade arbetet och Kristina behöver hjälp att komma vidare i tekniken, dessutom har vi haft det mycket trevligt tillsammans.

Sammanfattning

En hund som visar osäkert beteende möts ofta av oförståelse från andra hundägare och kan snabbt bli klassad som aggressiv eller att föraren har dåligt ledarskap.

Problemet med osäkra hundar är vanligare än man tror. Osäkerheten behöver endast vara under en period i uppväxten. Den kan ge sig uttryck på flera olika sätt. Precis som vi människor går hundar igenom olika faser i livet. Tonåringars beteende motsvarar även unghundarnas. Vissa tonåringar behöver stort utrymme för att kunna känna sig sedda medan andra är tysta och vill inte alls bli sedda, allt bottnar i osäkerhet.

Skillnaden mellan människor och hundar är att vi förhoppningsvis blir självständiga individer som vuxna medan hundarna alltid kommer att bo kvar hos sin ägare. Det blir ingen naturlig frigörelseprocess. Det är upp till föraren att utveckla hunden. Att utveckla hundar är inte så svårt för den erfarne men för den som har sin första hund är det helt nytt, något att komma ihåg som instruktör. Det kommer att bli en viktig uppgift att få hundägare att inse att under vissa perioder kanske man får acceptera ett osäkert beteende och att man då behöver stödja hunden så att den har möjlighet att bli säkrare och växa i sin självkänsla. Det är ingenting som sker per automatik utan kräver att man tar ansvaret och jobbar aktivt tillsammans med hunden så att det inte blir bestående problem. Allt går att förändra, bara man vill.

Vi instruktörer har även en roll som medlare mellan hunden och ägaren och att hjälpa hundägarna att se sin hund. Inte döma vare sig hundar eller andra förare. Se individen, inte bara en hund av en speciell ras, utan den enskilda individen så som den är just nu tillsammans med sin förare. Ta hänsyn till hundens utvecklingsfas, dagsform men absolut inte begränsa dess kapacitet genom en statisk beskrivning på hurdan hunden är i en terminologi som få förstår.

Jag vill se potentialen i hundarna och framhålla det istället för att se deras brister. Utveckla det som är bra hos hunden och minimera det som är mindre bra. Kristina fick rådet att stärka sitt ledarskap och sätta Makita på plats, hon är en schnauzer. Kristina har jobbat mycket för att komma tillrätta med deras problem. Hon är en ambitiös hundägare som har försökt följa alla goda råd.

Jag är oerhört tacksam för att jag har fått lära känna matte Kristina och Makita, en hund under utveckling Jag har lärt mig massor och hoppas att jag har kunnat hjälpa dem en bit på vägen. Nu gäller det att sakta se de små förändringarna, kanske göra avstämningar en gång i månaden för att kunna få perspektiv på utvecklingen.

Tack! Och Lycka till!

I min analys i början av projektet såg jag en mer självständig och säker hund än vad jag ser idag. Att Makita är av rasen schnauzer har en viktig betydelse trots allt, det är mycket svårare att läsa kroppsspråket på henne som är avlad att se ganska tuff ut än på min egen ras som är väldigt tydlig. Det är också en viktig erfarenhet som jag bär med mig att studera individens helhet och få en tydlig bild av hunden.

Kristinas Verktygslåda

Övningarnas syfte är att öka Makitas intresse att komma till matte istället för att sticka iväg till annan hund, dra på vilt i skogen eller mot någon person. Det ska vara roligt, varierande och spännande. Viktigast är att Makita lyckas och inte får för svåra uppgifter. Hon behöver stöd och trygghet av Kristina. Ta ansvar för den osäkerhet som Makita känner, utsätt henne inte för situationer som gör henne orolig, tänk på hennes separationsångest. Makita är mycket lyhörd och signalkänslig, titta på hennes kroppsspråk, främst hennes öron.

Det kan vara bra att tänka efter före:

· Aktiviteter

· Syfte – vad vill vi uppnå med aktiviteten?

· Förstärkning – hur ska/kan jag som förare förstärka syftet?

· Vinning – vad ger det Makita för fördel? Belöning?

· Planering av plats

· Synintryck – vad uppfattar Makita av omgivningen?

· Störning – Är det lagom med störning för Makita idag (kan variera)?

· Riktning – åt vilket håll ska jag placera henne i övningarna?

· Tidpunkt

· Dagsform – hur mycket orkar Makita idag?

· Fokusering – är jag tillräckligt koncentrerad eller tänker jag på annat?

· Anpassa – ni ska ha roligt hela tiden, hur länge orkar ni idag? 5minuter?

· Resurser

· Rösten!!! – Hur många olika ljud kan vi skapa?

· Godis – variera och anpassa. För gott kan också skapa problem.

· Kroppen – Hundar kommunicerar mycket med kroppen, vi också!

· Känslan – är den viktigaste resursen vi har! Hitta känslan!

Tänkbara aktiviteter

Kasta boll, inkallning vid gripande

Syfte: öva in en positiv inställning o känsla att komma till matte

Förstärkning: rösten, kalla in så fort hon har tagit bollen, ropa, gör ljud

Vinning: byte med godisbelöning varje gång

Dragkamp med trasa

Syfte: öka leklusten och att matte är en resurs, inte lika roligt själv

Förstärkning: eget engagemang och kroppsrörelser, ev siddunk

Vinning: samvaro med matte

Boll med snöre

Syfte: jakt som är tillåten, öka leklusten och att matte är en resurs

Förstärkning: äga bytet

Vinning: få jaga, samvaro med matte

Korta inkallningar

Syfte: öva röstläget o en positiv attityd. Makita upplever att matte tycker att det är roligt när hon kommer. M är extremt snabb att hinna observera vad som händer runtomkring vilket innebär att matte måste vara mycket snabb.

Förstärkning: hennes förväntan och att matte blir GLAD

Vinning: godis

Skvallerövningar – synintryck

Syfte: använda Makitas uppmärksamhet och belöna att hon skvallrar

Förstärkning: bekräfta att hon har sett

Vinning: beröm och social flockkänsla och godis

Skvallerövningar – ljudintryck

Syfte: använda Makitas uppmärksamhet och belöna att hon skvallrar

Förstärkning: bekräfta att hon har hört

Vinning: beröm och social flockkänsla och godis

Balansövningar

Syfte: Bra kroppskontroll ger trygga hundar

Förstärkning: lite högre höjder stärker självkänslan

Vinning: tillåter henne att känna sig större

Hämta-övning

Syfte: få ett uppdrag, överlämnandet ökar tilliten

Förstärkning: samarbete och överlämnande ökar

Vinning: godisutbyte, i början riktigt gott godis, godare än vanligt

Godisätande tillsammans

Syfte: Picknick- trevligt och socialt – ökar samhörigheten

Förstärkning: matte äter också, delar med sig

Vinning: gott, höjer hennes självförtroende

Trick-övningar av alla tänkbara varianter

Syfte: inlärning innebär att båda tänker

Förstärkning: små framsteg förstärks och matte blir glad

Vinning: känsla av att lyckas och en godis

Uppletande – att hitta

Syfte: hjärngymnastik, strunta i överlämnande än så länge

Förstärkning: matte blir glad över att föremålet är hittat, jippi!

Vinning: lek med den upphittade föremålet, dragkamp eller kast

Sök-övning, korta avstånd i dagsläget, tänk på separationsångesten

Syfte: att ha koll på sin älskade matte

Förstärkning: bli glad att du är funnen

Vinning: tillsammans igen

Budföring

Syfte: att få springa fort till ett bestämt mål

Förstärkning: en glad mottagare som hon känner

Vinning: adrenalinet som utsöndras

Social kontakt Gos och beröring

Syfte: trygghet och relationsökande, ökar hanteringsvanan

Förstärkning: att bli kliad på favoritstället också

Vinning: skönt

Gå baklänges – sitt-, ligg- o stå-övningar

Syfte: ögonkontakt, kan belöna snabbheten, blir inte så strikt, jobba med varierande avstånd som du kontrollerar

Förstärkning: kasta godis bakom eller åt sidan, ej köttbulle

Vinning: godis, beröm

Ligg, sitt och stanna under gång

Syfte: öva henne i separation, sakta längre sträckor men variera ändå

Förstärkning: vetskapen om att matte kommer tillbaka

Vinning: godis eller bara beröring

Stanna kvar på kort avstånd - Platsliggande

Syfte: öka uppmärksamheten på matte, öva henne i separation, sakta längre sträckor men variera ändå, hon ska förstå vad övningen innebär, att ligga stilla tills matte kommer

Förstärkning: beröring utefter sidorna innan du lämnar henne - signal

Vinning: matte kommer tillbaka

Slalom mellan benen

Syfte: tillsammans-övning, lätt att lära, roligt, pausmusik i fotgående

Förstärkning: ögonkontakt och kommunikationen

Vinning: godis eller anan övning

Snurra och arruns

Syfte: tillsammans-övning, lätt att lära, roligt, pausmusik i fotgående, även inslag i bakåtgåede

Förstärkning: kroppsrörelsen

Vinning: godis

Ett varv runt föraren

Syfte: öka förväntan på nytt kommando

Förstärkning: samarbetet

Vinning: godis, beröm

Tempoväxlingar; snabbt och långsamt

Syfte: Öka uppmärksamheten på vad matte gör

Förstärkning: roligt

Vinning: godis, beröm

Flera aktiviteter. Fundera på syfte, förstärkning och vinning.

· Hoppa över benet (mattes)

· Dansa på bakbenen

· Kryp

· Forma armarna som en ring och hopp igenom

· Kasta boll

· Gå på högersidan

· Kolla in freestyle-övningar

· Lära hunden gå baklänges – backa

· Gå bakom

· Gå framför

· Tre godisbitar framför hunden och bestäm vilken turordning de får ätas

· Godis i träd

· Give me five, give me ten

· Sitta vackert, kanske vinka

· Rulla runt

· Positioner på stället

· Lära höger och vänster

· Flytta sidledes

Börja inte med alla saker på en gång. Lär dig en i taget och lägg till en ny när de andra övningarna sitter. Var på olika platser, i olika miljöer och var beredd på att hon kan bete sig olika på olika ställen och beroende på hennes sinnesstämning. Ibland påverkar miljön mer än vi kan förstå. Blir det fel är det bara att släppa, inget att bry sig. Oftast är det vi förare som är otydliga men har en tendens att skylla på hunden. Kom ihåg att beröringen är viktig hela tiden, det är en bekräftelse. Blir det tokigt behöver man inte smeka på samma sätt som när man talar om att hon är duktig, då blir vi i så fall väldigt otydliga. Vi är dock inte felfria. Gör gärna egna avstämningar med någon månads mellanrum och se de små framstegen. Det blir din bekräftelse på att ni är på rätt väg. Viktigast av allt, gör det, hellre lite och ofta än långa pass sällan. Känn inte prestation, känn känslan och glädjen tillsammans med din härliga hund Makita!

Lycka till!