Historisk Rasbok från 1903

 

Det är fascinerande att läsa gamla hundböcker, synen på hunden som husdjur stämmer oftast överens med dagens bild även det är annat som skiljer en del. Jag har en bok från 1903 skriven av bland annat en dansk författare, Nancy Madsen. Boken är en samlingsbok och hennes del har rubriken Rashundar. Hennes förord och inledande text har jag skrivit nedan som lite kuriosa och sedan lagt till de raser som hon beskriver vara de vanligaste i Norden. Intressantast kanske är att se vilka raser som inte finns med på listan. Tilläggas kanske ska att det är inte jag som skriver fel utan den svenskan som skrevs då.

 

Förord

Intresset för hundar här i Danmark ökats ansenligt under de senaste tio åren; men nekas kan icke, att här ännu råder stor okunnighet om hur en rashund bör se ut, hvarför man äfven får se en mängd simpla hundar utan någon ras alls, byrackor, som man brukar kalla dem. I hundens förlofvade land, England, är förhållandet helt annorlunda; där ser man sällan en hundbastard på gatan, och snart sagdt hvarenda engelsman vet mer eller mindre besked om en eller annan hundras. Detta beror därpå, att i England hållas talrika hundutställningar, att där finns specialklubbar för nästan alla raser och, hvad som kanske verkar mest, att där utgifvas många kynologiska utskrifter och populära afhandlingar om rashundar och hundskötsel. Här i landet har hittills icke funnits kortfattad och billig handbok för dem, som hålla och uppföda hundar. Förf. har trott sig afhjälpa denna brist genom att skrifva denna lilla bok för alla, som söka upplysningar om den eller den hundrasen eller önska öfvertyga sig, om deras hunder äga de erkända rasmärkena. Förf. har begagnat sig af de bästa kynologiska källor. De vidfogade talrika illustrationerna kommer helt visst att underlätta uppfattningen. Naturligtvis har förf. måst begränsa sig för att åstadkomma en bok till sådant pris, att alla för hundar intresserade personer skola anskaffa den, hvarför förf. inskränkt sig till de raser, som äro användbara i norden, och uteslutit i synnerhet en del underordnade jakthundraser.

                                            FÖRF.

 

När man håller hund

Att äga ett djur pålägger oss plikten att veta, hur det skall behandlas, och omaket att ordentligt sörja för det. Utan att denna pliktkänsla finnes i tillräcklig grad, borde enligt förf:s åsikt ingen ha rättighet att äga något djur. Skola vi skaffa oss en hund, böra vi först af allt göra klart för oss, att man i så fall måste försaka litet af sitt eget dyrbara jag. Ty skall man ha nöje och nytta af sin hund, får man lof att vinnlägga sig om samförstånd med den. Hufvudsaken är, att hunden vet hvad man önskar, att den skall göra och icke göra. En nyckfull människa bör äga tillräcklig själfkritik för att tänka: kan jag icke styra mig själf, hur skall jag då kunna styra en hund? Den ena dagen kanske en sådan person piskar hunden för samma sak, som han smeker den dagen därpå. Nej, det gäller att uppträda på ett bestämdt sätt mot hunden; märkern den blott, att den har en herre, som är god mot den, men fordrar betingad lydnad och aldrig begär mer än den förmår, så befinner hunden sig väl, trifves och kommer att visa sin herre tillgifven och trogen, visa sig som hans vän, en bättre vän, än han kanske finner bland människorna.

Hunden kan på många sätt vara människan till stor nytta.

Som dragare användes den mycket i utlandet, men nästan alss icke i norden. Orsaken härtill kan förf. icke inse. Om hunden icke anstränges att draga större lass, än som motsvarar hans krafter, så kan det ju icke bli tal om djurplågeri. Det är ju mycket billigare att hålla ett par stora hundar än en liten häst, och de kunna i hans ställe användas som dragare och göra nytta på många andra sätt.

Hundarna användas numera mycket som krigshundar och ha visat sig utmärkta i fält och gjort stora tjänster. I Danmark har man gjort försök med isländska hundar som krigshundar, men snart uppgifvet försöket, hvilket dock icke var hundarnas fel. Till sist må nämnas, att hundarna äfven användts som sanitetshundar och i England ofta brukats i välgörenhetens tjänst. Man kunde skrifva en hel, stor bok om hundens nytta, dess vänskap och tillgifvenhet för människan, för hvars skull den till och med öfverger sitt eget släkte.

Innan man skaffar sig en hund, må man noga öfverväga, af hvilken ras den bör vara. Förf. har ofta förargat sig öfver att folk, som verkligen haft intresse för hundar, skaffat sig en, som icke passade för deras förhållanden, hvarför de ledsnat på att hålla hund. Det är en klar sak, att en stor långhårig hund icke passar för en familj, som bebor en liten lägenhet fyra trappor upp i en stad, lika litet som en bulldogg passar för en person, som vill ha sin hund följande efter bicykeln eller vagnen flera timmar om dagen o. s. v. Har man väl bestämt sig för, af hvilken ras man önskar sin hund, bör man skaffa sig en fin hund med god stamtafla. Det är löjligt att offra pengar på en tarflig hund: besväret och den årliga kostnaden bli densamma; bättre då att taga steget fullt ut. En vacker och väldresserad hund tycka alla om, och förekomma endast sådana hundar, kan det nog icke bli tal om några hundfiender.

  

Vakt- och sällskapshundar

Danska hunden                  (Grand danois)

S:t Bernhardshunden

Newfoundlandshunden

Mastiffen                          endast som jämförelse med en hund som kallas Broholmshunden*

Skotska herdehunden        (Collie)

Bulldoggen                          även dvärgbulldoggen står omnämnd mer som information*

Dalmatiska hunden

Pudeln

Kinesiska spetsen              (Chowchow)

Pommerska spetsen

Dvärgspetsen

Silkesspetsen

Dvärgvindhunden                författaren skriver att den inte klarar nordiskt klimat*

Mopsen

Griffon bruxellois

Dvärgvaktelhundar             (Toy-spaniels)

King Charles-spaniels

Blenheim-spaniels

Ruby-spaniels

Prince Charles-spaniels

Japanska hunden

Terrier

Airedaleterriern

Bullterriern

Black- and tan-terriern

Hvita engelska terriern

Skotska terriern

Irländska terriern

Skyeterriern

Yorkshireterriern

Foxterriern

Jakthundar

Pointern

Vanliga korthåriga hönshunden

Vanliga sträfhåriga hönshunden

Vanliga långhåriga hönshunden

Engelska settern

Gordonsettern

Irländska settern

Engelska apporterhunden  (Retriever, wavy coated och curly-coated)

Land-spaniels                     (Vaktelhundar)

Irländska vattenspanieln

Taxen

Svenska stöfvaren

Norska stöfaren                  (dunkerrasen)

Engelska räfhunden

Lilla engelska harhunden    (Beagle)

Skotska hjorthunden           (Deerhound)

Irländska varghunden

Ryska vindhunden

Engelska vindhunden

Blodhunden

Nordiska spetsar

Jämtlandshunden

Finn- eller lapphund

Finska spetsen

Isländska spetsen

Grönländska eller eskimåhunden

Ostkjakhunden och samojedhunden

 

* Är min anteckning av det som skrivs i texten, min tolkning av texten är att det inte är en vanlig ras.

Detta är författarens val av raser som var vanliga för över 100 år sedan. Det står också en massa kuriosa om raserna och kommer ni hem till mig, be att få titta i boken. Mycket roligt står att läsa. Men visst överensstämmer mycket även idag, eller hur?