Att köpa valp från oss
Vi tycker att rasen kooikerhondje är underbar att arbeta tillsammans med och vill gärna att fler får upptäcka rasens möjligheterna. Det finns så mycket roliga aktiviteter som passar. All form av nos- och spårarbete passar dem ypperligt likaså agility, lydnad och bruks. Inom Bruksgrenarna så är det främst spår och sök som lämpar sig som tävlingsform. Rapportering innebär fysiska problem då kooikern är liten och skydd är endast till för bruksraser. Jakt har jag ingen egen erfarenhet av men det finns kooikrar som visat att det också är möjligt. De nya hundsporterna freestyle (dans med hund) och rallylydnad (kombinerad lydnad och agility) fungerar alldeles utmärkt.
Sällskapshund är förhoppningsvis alla hundar och olika raser har olika behov av att få aktivering. Vi ser inte rasen som en ren sällskapshund utan vill gärna att valparna kommer till personer som kommer att träna och aktivera sin hund.
Min filosofi när det gäller att hitta hem till de underbara valparna är att rätt hund till rätt familj och rätt familj till rätt hund. Det gäller att matcha vilket ibland kan innebära att en bra familj kanske ändå inte har en valp i just denna kull. Valparna visar stark personlighet redan vid sex-sju veckor, något som jag som uppfödare tydligt ser eftersom jag är tillsammans med valparna hela tiden men det kan vara svårt att se som besökare. Jag arbetar alltså inte efter ett kösystem och jag vill helst ha en upprättad kontakt i förväg.
Det är jag som står som uppfödare och det är jag som har ansvaret men bakom mig står hela min familj. När vi har en valpkull så är hela familjen insatt i det dagliga arbetet med valparna och självklart är de tillsammans med oss i vår vardag. Det är viktigt för mig att känna glädje och lite längtan efter en valpkull då tror jag också att mitt arbete blir mycket bättre. Det finns flera orsaker till att jag inte kommer att ha så stor uppfödning. En orsak är att det ska fungera med familjelivet. En annan är att jag vill hinna med mina egna hundar. Den främsta orsaken är att jag också vill känna att jag hinner med att hjälpa de som redan har en valp från oss och det åtagande tar jag på mig tills det inte längre behövs.
Planeringen av vilka avelsdjur som ska användas är ett långsiktigt arbete som jag tycker är väldigt roligt. Det som jag anser är det viktigaste för rasen kooikerhondje ur avelsperspektiv de närmaste åren är att bredda avelsbasen och att få fram mentalt stabila hundar. Min tanke är att försöka använda hanar som inte har så många kullar efter sig och att hellre använda två systrar istället för att ta flera kullar på en tik. Det kommer att bli svårt men det är ändå min ambition. Att planera in i kalendern kan också vara svårt, det är så mycket som man vill och så mycket som ska fungera. Det känns dock rimligt att planera in en kull per år, något år kanske det hinner bli två kullar. Det får framtiden utvisa.
Som uppfödare erbjuder jag
Jag har gått Svenska Kennelklubbens uppfödarutbildning. Den består av sex olika kurser, anatomi, genetik, hundutfodring, parning och valpning, valpens beteende och juridik. Dessa kurser tillsammans med att tre valpkullar har fötts här hemma hos oss har gett mig en bra grund att utgå ifrån. Dessutom har jag turen att ha en bra mentor när det gäller uppfödning, Gun Nilsson som har mer än 20 års erfarenhet. Men än så länge kommer det att dröja innan jag anser mig vara en erfaren uppfödare. Jag är dock duktig på att hitta lösningar till problem som uppstår och jag har många mycket hundduktiga vänner som jag kan ta hjälp av. En av dessa hundduktiga vänner är Inger Lundin. Hon har tålmodigt och generöst delat med sig av sin kunskap till mig, främst när det gäller hundträning. Bättre hundtränare är svårt att finna.
Under 2007 gick jag etologi-utbildningen på HundCampus. Det var otroligt spännande och roligt att under nio helger få fördjupa sina kunskaper i läran om hundarnas beteende. Läraren under dessa helger har varit hundmästaren själv, Lars Fält, det känns verkligen som en förmån att få ta del av hans enorma erfarenhet och kunskap. Lasse har presenterat ett förslag på ett etologi-forum där vi som har gått utbildningen också fortsättningsvis kan hålla oss intakt med vad som händer i bla med hundforskningen och allt som rör hund-etologi och med Lasse som moderator. Det kommer att bli väldigt spännande.
Jag är nyligen utbildad SBK Allmänlydnadsinstruktör och håller äntligen kurser på Mälarö BK. Jag har hållit många kurser tidigare i babysim, kanske en svårare kursdeltagare, nyblivna mammor som ska hålla sitt älskade baby under vattnet. Jag gillar pedagogik, att hjälpa andra att utveckla sig både i tanke och utförande, det inspirerar mig. Jag är med i Mälarö BK, en klubb där alla raser är välkomna. Jag sitter med i styrelsen som kassör. Under hösten 2007 har jag även gått kurs och är nu godkänd B-figurant för mentalbeskrivning och mentaltest. Jag har också gått på en två-dagars introduktionskurs i hundmassage hos Axelsons och det gav mersmak.
För rasen kooiker känner jag en passion och därför är det självklart för mig att engagera mig i rasklubben, SKooi. Jag har varit medlem sedan 1998 och har under en period varit ordförande för klubben. Idag är jag med i avelsrådet eftersom mitt intresse för rasen har fördjupats och innefattar även avel.
Jag har provat flera olika hundsporter. Viltspår tycker jag är väldigt roligt och det ger hundarna ett bra självförtroende då de får arbeta självständigt. Agility har jag provat på men det passade inte min kropp riktigt. Lydnad tycker jag är jättekul tillsammans med Maya men jag hittade aldrig Bamses motivation, det gjorde däremot Ting. Nu tränar vi även för appellklass i spår och så tränar vi även sök. Vi har även varit på en del utställningar och det kan vara kul ibland.
Jag vill gärna ordna valpträffar och bor ni inte alltför långt bort så ordnar jag även kurser och hjälper till med träningen. Jag ordnar även mentalbeskrivning för hundarna och hoppas att alla valpköpare ställer upp med sin tid och deltar då jag står för kostnaden av MH. Jag delar gärna med mig med den erfarenhet som jag har hunnit skaffa.
Att leva med hund
Att leva med hund ska vara roligt, i alla sammanhang. Bamse är en mycket bra hund ur många aspekter och han har gett mig många erfarenheter. Han har råkat ut för för det mesta som en hund kan drabbas av som löss, rävskabb, ormbett, påhopp av andra hundar, mag- o tarminflammation efter egen jakt på kadaver och fästingar med erlichias som följd. Det är aldrig roligt när ens hund drabbas av något besvär, framförallt inte av smärta. Det är så svårt att hjälpa dem. När Bamse var sex år märkte jag att han bar svansen lite annorlunda och att han ibland gick på tre spår. Någon enstaka gång ville han inte gå ut på promenad och då förstod vi att han hade väldigt ont. Han visade inte mycket mer men betedde sig konstigt när han spårade. Gick perfekt i spåret men slutade tvärt, tittade på mig och ville inte fortsätta, det var inte likt honom. Efter diskussion med veterinär beslutades för att han skulle genomgå MR-röntgen. Man hittade inte mycket men en liten skada på en disk. Den trodde man till en början inte kunde orsaka problemet men till slut förstod man att musklerna runt skadan var i spasm. Det bestämdes att han skulle genomgå ett rejält rehabiliteringsprogram för att se om musklerna kunde slappna av. Korta "behovsanpassade" promenader i skritt, massage och simning annars återstod endast operation då risken för diskbråck var stor. Bamse var otroligt tålig, trots att han hade ont var han till en början mestadels glad och positiv även om vi såg en lägre toleransnivå bland annat mot vissa hanhundar. Tiden gick och den enda trösten var att rehabiliteringen efter en operation skulle vara minst lika lång om inte längre. Han tappade musklerna och hade mycket ont trots att han åt medicin. Toleransen sjönk och han började bli riktigt tjurig. Till slut fungerade det inte längre, situationen kändes ohållbar. Vi tog kontakt med en kiropraktor som kunde konstatera ryggskott på fem olika ställen utefter hela ryggraden. Efter några minuter var det justerat och den lättnad som Bamse visade var helt obeskrivlig efter att haft ordentligt ont i ett och ett halvt år. Sakta men säkert började vi sätta muskler på honom igen. Bamse har fortfarande ont emellanåt men nu vet vi hur vi ska agera och tillsammans med veterinären har vi lärt oss vad som är bäst för honom och anpassar aktiviteter efter hans dagsform. Den bästa medicinen för honom är att få röra på sig och leka, för det är medicin för själen. Att jaga duvor på tomten och följa dem mellan träden är ett nöje som kan sysselsätta honom i timmar och det håller honom i god trim.
Varför berättar jag detta för er? Jo, för att det är mycket som kan hända med en hund. Den är trots allt en levande varelse, ett liv, vilket innebär att både roliga och tråkiga saker händer. En del tråkigheter kan man undvika när man håller på med avel men som uppfödare kan man aldrig garantera att något tråkigt aldrig händer. Ingenting går att förutsäga. En del ärftliga sjukdomar kan avelsdjuren testas för, ibland med DNA vilket ger ett säkert resultat men övriga tester ger oftast ett resultat på hur situationen är vid testtillfället. Utöver sjukdomar kan mycket annat hända, mycket som man inte kan påverka och som innebär att man ibland måste anpassa sitt liv efter hunden. Jag tycker att det är viktigt att hundar inte blir överbeskyddade utan att de verkligen får leva och vara aktiva med risken att något oönskat inträffar. Det är alltid en balans mellan säkerhet och glädje. Förhoppningen är alltid den bästa om att hunden ska få uppleva många härliga äventyr under åren men det kommer med all säkerhet att inträffa oförutsagda händelser med tråkigheter till följd. Ett liv med hund innebär både sorg och glädje, alla dagar fungerar definitivt inte perfekt, hundens vilja och rackartyg kan göra en vansinnig och ändå är det en fullkomlig lycka att bara komma hem till en viftande svans. Alla Bamses och våra erfarenheter har tagit mycket tid och kostat pengar men jag ångrar aldrig en sekund. Ingenting ont som inte har något gott med sig. Återstår noskvalster och ...
Referens
Det är förstås viktigt för mig som uppfödare att valparna kommer till ett nytt bra hem och att de får ett bra hundliv men minst lika viktigt är det att ni som valpköpare också känner att jag motsvarar era förväntningar som uppfödare. Det är något som man kanske inte normalt tänker på men ni ska också godkänna mig. Som ni säkert förstår av det som jag har berättat så vill jag ha fortsatt kontakt med mina valpköpare. Om ni önskar en referens om mig som uppfödare så lämnar jag gärna kontakt till valpköpare som berättar mer.
