Historiens krav på hunden i eendenkooi lyser fortfarande starkt genom rasen och hundarna. Dess forna användningsområde är ganska unikt och detta gör kooikern till en ganska annorlunda hund som är svår att beskriva med en kort beskrivning. Stakar man ut de olika egenskaperna så blir kombinationen svårtydd men om man lägger till den tysta specifika miljön som tidigare var deras arbetsplats så faller alla bitarna på plats. Rasen skulle kanske kunna bli enklare om man anpassade deras mentalitet lite mer till dagens krav i samhället men samtidigt är det uppfödarnas arbete att förvalta ett historiskt arv, inte att förändra.

Kooikern betraktas både som en spaniel och gårdshund, förenklat menas det att den hjälper till och förbereder innan fångst/jakt och håller rent gården från inkräktare genom att larma att besökare är på plats samt avvisa skadedjur. Jag vill nog också gärna påpeka att de är trädgårdshundar eftersom de älskar att gräva i rabatter. Stilla, tysta står de och lystrar och plötsligt sätter de tassarna i marken så jorden sprutar, kanske hittar de en mus eller sork. Hursomhelst så tillhör de grupp 8, spaniel- och retrieverhundar. Det är ingen apporterande ras men valparna gillar att bära så underhåller man den viljan så är apporteringen inget större problem.

Som vuxna individer blir de starka personligheter med unika särdrag samtidigt som mycket är rastypiskt. och visar gärna med ett tydligt kroppsspråk sin sinnes-stämning.

Mentalitet och egenskaper

Kooikern är en alert, aktiv och glad hund som vill gärna vara delaktig i alla aktiviteter. Den har mycket energi som den behöver få utlopp för och behöver stimuleras både fysiskt och psykiskt dock utan överdrifter. Det är en intelligent hund som är snabb i tanken så det gäller att vara snabbare.

Varje kooiker visar stora personliga egenskaper och med åren så blir det otroligt charmiga. De har ett rikt kommunikativt språk, både kroppsligt och ljudligt och visar tydligt både uppskattning och missnöje. Den är mycket lättlärd och trogen sin förare om den blir rättvist behandlad. Den vuxna hunden kan även ta fram en egensinnig sida och lättast löser man den genom ett alternativt tillvägagångssätt, att kräva sin vilja igenom utlöser endast en onödig diskussion.

Den är väldigt lagom till sitt yttre men är inte så enkel i sin mentalitet. Ofta fastnar man först till storleken, färgen och formen och det är svårt att inte bli betagen av den utstrålning som rasen har. Jag brukar försöka förklara att det är viktigt att man ser förbi den och verkligen försöker ta till sig det som krävs av personliga insatser för att kunna få en bra hund, det sker inte per automatik. Det krävs träning för att den ska kunna utvecklas till en trygg och stabil hund. Det ska vara roligt att ha hund men blir det för mycket jobb så kanske det inte blir det blir så skoj. Är man däremot beredd på att satsa så är rasen underbar att samarbeta med och har en stor kapacitet.

Rasen är väldigt lyhörd och reagerar snabbt, vilket kan både vara positivt och negativt. Det var några egenskaper som var viktiga i deras forna arbete i eendenkooien och som följs av en nyfikenhet att undersöka saken för att sedan snabbt kunna avreagera och gå vidare. Egentligen är det ett optimalt beteende i många situationer när vi vill jobba tillsammans med hundar. Det kan däremot leda till felbeteenden (beteenden som vi människor inte uppskattar) om det är en osäker hund, ex unghundsperioden. Man ska inte ignorera dessa beteenden utan hjälpa hunden och med ett mjukt sätt att hitta en annan lösning i liknande situationer. Hunden ska aldrig känna att den behöver ta eget ansvar.

Det är tydliga i signalerna till andra hundar, ibland lite för snabb för andra långsammare raser. Den har sina trogna vänner och träffar den nya bekantskaper vill den gärna bli artigt presenterad inför främlingen. Egentligen har de inte så stort behov av att bilda temporära flockar men har inga problem att befinna sig tillsammans med andra hundar. Här finns skillnader på hundar som lever ensamt och flockhundar. Familjen är  den viktiga flocken.

En äldre hund kan hälsa på flera meters avstånd med en snabb blick och behöver inte "ta i hand". Personer som den inte känner sedan tidigare lägger den inte så stor vikt vid. Oftast tolkas reservation som något negativt men så behöver det inte vara, det kan bara vara så enkelt att de inte springer fram och hälsar på alla, det ser jag som positivt. Utanför hemmet är den ganska ointresserad av främmande människor men hemma vaktar den gärna. I vakten är ger de larmskall annars skäller de inte mycket.

Den tyr sig till de vuxna i familjen och vill ha en tydlig ledare. Den behöver mycket kärlek och omvårdnad, den visar när något inte stämmer, protesterar i vissa perioder kan till och med bli obstinat men blir så småningom en självständig individ. Med dessa ord försöker jag förklara att det krävs att det är de vuxna i en familj som måste engagera sig i hunden och ta fullt ansvar. Vill man skaffa en familjehund som primärt barnen kan ha glädje av, då tror jag att man bör välja en enklare ras.

En kooiker anpassar sig gärna för att kunna hänga med på så mycket som möjligt.

Hundens utveckling och fostran

Kooikern utvecklas ofta till starka personligheter med mycket charm och unika särdrag som blir starkare med åren. Den lilla valpen är livlig och initiativrik och brukar sällan ställa till mer problem än vanliga valpaktiga upptåg som man bara snällt får ställa till rätta efteråt. Valpkurserna brukar gå lysande och alla brukar älska dessa underbara individer.

Valpperioden brukar gå väldigt lätt, de är öppna för nästan allt som händer och att bli kursetta på valpkursen är inte så svårt. Efter denna enkla början så kommer sedan en period då de blir lite osäkrare vilket ofta tolkas felaktigt kan tolkas på flera olika sätt men ofta missförstås beteendet. 

Som unghund kräver den mycket stöd och vägledning, precis som tonåringar blir en del stökiga och andra försiktiga. Det är ofta då man börjar förstå att rasen inte är så enkel. Den går igenom flera utvecklingsperioder och dessa ställer krav på förarens engagemang, både tidsmässigt och med stort tålamod. Det är viktigt att man aktivt hjälper hunden då och inte tror att det går över av sig själv för då kan hunden fastna i sina osäkra beteenden. Dessa osäkra beteenden är ofta stressrelaterade och det är förarens ansvar att inte utsätta sin hund för situationer som den inte klarar att hantera själv.

Först vid 3½-4 år kan de bedömas som vuxna och då äntligen känner man sig trygg med sin hund. De blir då underbara hundar som älskar att samarbeta och umgås med sina närmaste.

Min uppfattning är att många hundar även har en mindre turbulent period vid sju års ålder då hanarna blir lite gubbtjuriga och tycker att de kan ta eget ansvar och bestämma själva. Tikarna blir också lite kärringaktiga och börjar bli gråhåriga i ansiktet. Det är väl ungefär som att jämställa det med oss människor i femtio årsåldern.

Rasen kan bli mycket gammal, 13 år är inte ovanligt, det finns även de som har blivit 18 år.

Exteriör

Kooikern är en hund med sund kroppsbyggnad utan överdrifter. Proportionerna ska vara nästintill kvadratisk med passande benstomme, inte för klen och inte för tung. Rörelserna ska vara effektiva med ett lätt steg. Svansen bör bäras i travrörelse och neutral sinnesstämning  över horisontellt läge men aldrig tippa över ryggen.

Mankhöjden bör enligt rasstandarden  vara 35-40 cm men storleken varierar fortfarande. Det ha funnits en inofficiell tillåten höjd på 42 cm för hanar men vi ser också att den gränsen är svår att hålla, därmed inte sagt att standarden inte ska eftersträvas.

Pälsen är glänsande medellång, lätt vågig till slät. Färgen är vit med orange-röda fläckar och typiska svarta fransar ”behäng”  på öronen. Från början önskade baronessan den ljusare nyansen men den saknar svart pigment vilket innebär att om man parar två ljusa så får man inte det svarta behänget. Önskvärt är att ha helt ren vitt på de vita partierna men idag har de flesta hundar tickings (prickar) Det är ett dominant anlag och kommer från blandraserna som användes i restaureringen men det är inte ett prioriterat avelsurval att utrota. 

Generellt så är hundarna i rasen av mycket hög exteriörstandard, åtminstone populationen i Norden.

Skötsel

Pälsen är lättskött och kräver nästintill ingen skötsel, enstaka tovor bakom öronen. Normal rengöring med bad och schampo vid behov. Den fäller sin päls så som långhåriga hundar gör, oftast vår och höst. Pälsen luktar sällan blöt hund och är relativt lätt att borsta bort från kläder. I övrigt är det kloklippning och daglig omsorg såsom alla djur kräver.

Hälsa och sjukdomar

Det är alla uppfödares önskan att alla valpar som lämnar kenneln får vara friska och leva ett långt härligt liv. Tyvärr är verkligheten sällan så enkel som en önskan. Generellt så är Kooikern en relativt frisk ras utan någon specifik belastning av ärftliga sjukdomar eller defekter.

I rasen Kooikerhondje så finns en blödarsjukdom som heter von Willebrand Desease, vWD. Den upptäcktes i rasen 1991. Den har en recessiv arvsgång och sedan 1998 har vi ett DNA-test för att kunna fastställa om bäraranlag finns. Sedan 2008 är det obligatoriskt att DNA-testa avelsdjur och idag är sjukdomen under kontroll. I Sverige har vi inte något fall.

Obligatorisk för avelsdjur är också ögonlysning samt patella status.

Genom den unika stamboksföringen med information om vilka defekter avelsdjur har lämnat samt eventuella sjukdomar så finns ett mycket bra underlag att göra urval till aveln.Det finns dock alltid sjukdomar i de flesta stamtavlor.

Röntgen av höftleder är inte obligatoriskt på avelsdjur och dysplasi är inget problem även om fall har påträffats.

Enstaka hundar har fått epilepsi. Ärftligheten bakom epilepsi är svår att följa eftersom det är ett symptom och ingen enskild sjukdom. ENM är en förlamning som drabbar hundar före 8 månader men den är mycket ovanlig.

Avel

Aktivering och användning

Det är en aktiv ras med mycket energi. Den behöver också få utrymme att använda sin intelligens. Även om den klassificeras som sällskapshund så behöver den aktiveras. Det finns många aktiviteter som passar Kooikern. 

Agility

I Finland har Kooikern blivit en vanlig ras på agilitybanorna med mycket bra resultat ex. världsmästare! Bästa resultatet i Sverige är en bronsplacering i SM.

Lydnad

Att träna lydnad tillsammans med en kooiker kan vara väldigt roligt om man själv är kreativ. Att nöta samma moment för länge kan ta fram den egensinniga sidan hos rasen och då får man tänka om.

Nosarbeten

Kooikern har en mycket bra förmåga att använda sitt luktsinne. Personspår, viltspår, personsök, specialsök,  uppletande och kantarellsök. När det gäller hundens förmåga att lukta är det vår fantasi som sätter gränser.

Freestyle, rallylydnad

Dessa nya sporter passar Kooikern utmärkt, det är fart och fläkt vilket stimulerar hundarna perfekt.

Skott

Kooikern  reagerar på ljud precis så som vaksamheten krävdes i eendenkooi. Reaktionen på hundarna  vid skott är antingen kraftig eller inte alls.

Utställning

De flesta hundar har en exteriör som gör det möjligt att ställas ut. Vi har möjlighet att ställa på nationella och internationella som anordnas av SKK eller länsklubbarna.