Historia om rasen Kooikerhondje

Historiken om rasen Kooikerhondje
Sidan uppdaterades senast 2009-07-09

Hundarnas historik

För cirka 15 000-20 000 år sedan påbörjades samarbetet mellan människan och vargen. Idag har forskarna kommit fram till att alla hundraser kommer ursprungligen från endast fyra olika vargtikar. De flesta raser kommer från en utdöd vargart från Östasien. Jämthunden och Gråhunden har en egen stamtik medan andra raser med stora exteriöra och mentala skillnader kommer från de andra vargtikarna. Forskarna anser idag att båda människan och vissa vargar fann nytta av varandras närhet, en mindre skygg varg sökte sig till människorna och åt matrester samtidigt som människan fick skydd emot rovdjur då vargen försvarade sitt nya revir. Evolutionen har sedan fortskridigt och fortfarande så är hundar och vargar 99,2% genmässigt lika och kan därför som två olika djurarter få fertil avkomma. Men idag så får vi inte tro att hunden är någon varg, mycket har hänt sedan starten.

Avel var från början helt och hållet inriktad på funktion, en hund som inte dög för sitt ändamål hade man inte råd att ha kvar, så krass var verkligheten. Människorna måste ändå har varit lyhörda för att upptäcka nya möjligheter med sina följeslagare eftersom det finns så otroligt många olika ändamål. Urvalet ledde till att hundarnas förmågor utvecklades och särdragen blev påtagliga och utseendet började spela en allt mer viktig. Exempel på olika ändamål är sängvärmare, larmare, väktare, försvarare, dragare, boskapsvallare, skadedjursjägare, spanare, förföljare, viltjägare, angripare till kamphundar för rent nöje. Behovet av sängvärmare är idag endast en mysfaktor men i det kallare klimatet så var det en fråga om överlevnad. För detta var det mer praktiskt att ha flera små hundar än några stora då de istället kunde ha en annan funktion. Helt ny forskning har dock påvisat att dvärgraserna är en funktion av en mutation vilket ger en förklaring till storleksskillnader på olika raser.

Så småningom blev funktionen även påtagligt synlig. Vinthundarna med sin goda syn och en kropp som ska kunna springa snabbt. Draghundarna är otroligt uthålliga och som klarar kylan. Pekineser är den enda ras som från början haft ett bestämt exteriört mål då de skulle symbolisera det kinesiska drakhuvudet och med den bilden i fokus så formades hundrasen fram . Det kan tilläggas att det går mycket snabbare att förändra exteriören än de mentala egenskaperna.

Användningen för hundarna utvecklades tillsammans med människorna och allteftersom särpräglades deras utseende efter deras funktion. Några blev större, andra mindre, anpassade för olika klimat. Storlek, färg och funktion formade hundarna i olika grupper. De äldsta så kallade raserna är från cirka 1300-talet. Jakthundarna började få ett värde efter sina färdigheter genom att adeln gjorde jakten mer nobel och på 1800-talet blev även exteriören en garanti, ett bevis för sin funktion. Snart började utvecklingen av det som idag är rasavel, vissa raser fick endast ägas av adelsmän långt in på 1900-talet. Den selekterade uppfödning av olika raser ur ett exteriört perspektiv har egentligen sin början i slutet av 1800-talet. Än idag tillkommer och försvinner raser, idag kanske mer beroende av trender och utseende än funktion. Mer om det finns att läsa under Ord i rad - Historisk rasbok från 1903.

Ursprunglig och aktuell användning

I trakterna kring nuvarande Nederländerna var det mycket fågelrikt, det fanns många vattendrag och kanaler då mycket utav landområdet ligger under havsytan och där börjar historien om rasen Kooikerhondje. I Holland samlas många fåglar varje år, en del mellanlandar under sina flyttfärder andra stannar och häckar. Helt naturligt har därför andjakten blivit ett fördelaktigt sätt att skaffa föda i forna dagar. Ett sätt var att kasta ut en nät i vattnet där hunden med sin närvaro lockade till sig änderna. Det byggdes även dammar där fåglarna matades regelbundet och tekniken att fånga utvecklades. Dessa anläggningar kallas eendenkooi (eng; decoy) och är en holländsk uppfinning som har funnits i mer än 600 år.

Kooiker är ett gammalt yrke i Holland och det är mannen som arbetar med att fånga änder i eendenkooien och liten hund heter hondje på holländska, Kooikerhondje, kooikermannens lilla hund. Tittar man på stadskartor så är det vanligt att man ser de tydliga formerna av olika eendenkooier. Idag drivs fortfarande eendenkooier då de har ett stort historiskt kulturvärde av ett gammalt hantverk i Holland, och det är cirka 200 som är fortfarande i drift. De är ofta naturreservat som staten äger men det finns också privatägda anläggningar och kombinationer däremellan. Många eendenkooier ingår också i ett biologiskt syfte att rena vatten och behålla fauna från sumpmarker.

Idag används ungefär 200 anläggningar och syftet är inte numera jakt utan att ringmärka fåglar och kunna följa dem ur ett ornitologiskt perspektiv vilket hade ett stort värde då faran var stor för ett epidemi i samband med fågelinfluensan. De utgör även en möjlighet till naturvård, forskning och ekologiska studier i en mycket specifik miljö i ett land med utbyggd infrastruktur och många invånare.

Egentligen så är det ingen direkt jakt utan tillvägagångssättet att locka till sig änder är fascinerande där hundens uppgift är att samarbeta med föraren. Änderna matas regelbundet året runt på fasta klockslag och beroende på vindriktning så ser änderna var hunden befinner sig och där vankas maten. De vilda änderna simmar då med de tama änderna till en utlöpare i dammen som slutar med ett fällsystem. Det är kooikerns rörelsemönster (trippande) som tillsammans med den vita vajande svansen lockar till sig fåglarna. Änderna blir nyfikna. Detta gör rasen unik då det egentligen inte finns någon annan ras som har denna lockande effekt. Man har provat med andra raser men utan något gott resultat. I huvudsak är det tikar som används. Det är så som en kooiker beskrev det för mig när jag var på besök i en eendenkooi. Många anläggningar är öppna för allmänheten under vissa perioder och är man i Holland så ska man absolut försöka få en guidad tur.

När det inte är så kallad jaktsäsong är det mycket underhållningsarbete som behöver utföras. Ta hand om de tama änderna, se till tillväxten och lära upp nya. Utfodringen till änderna drar också till sig andra djur naturligtvis, sådana som vill ha lite mat gratis som sumpråttor, sorkar och andra skadedjur exempelvis vildkatter. Hundens uppgift är då att hålla dessa borta därav finns det en hel del tuffhet i denna annars till synes lilla oskuldfulla hundras dessutom fick inga oanmälda inkräktare komma och störa. Det kan bli ett tungt arbete då markunderlaget är både blött och risigt, därför bör hunden vara av lätt karaktär, smidig men tillräckligt robust för att orka med. Detta arbete är ganska självständigt för hunden och det är viktigt att den är både vaksam och lyhörd och inte tvekar, för då kan den själv bli skadad. Tillsammans med sin förare så förväntas följsamhet och snabb inlärning, då det är många uppgifter som ska att skötas. Ett annat krav var att hunden inte får skälla utan den måste arbeta tyst för att inte störa i den känsliga miljön och därför måste hunden även kunna följa handtecken.

Rasens ursprung

Att hundtypen som lockar är gammal råder ingen tveksamhet om. Frågan är bara om det är samma hundtyp som påstås finnas på gamla målningar. På målningar av 1600-talsmästare, som Vermeer och Steen, finns hundar som har en påfallande likhet med rasen men är det kooikermannens lilla hund som har fått varit med? Normalt var det folk av finare börd som kostade på sig en familjemålning av en etablerad konstnär, knappast kooikermannen som jag tror mer tillhörde arbetarna i samhället. Jag spekulerar för jag har inte fått ihop en tydlig bild av historien och det är svårt att finna fakta.

Från att ha varit en relativt vanlig hund försvann den nästan helt i början av 1900-talet och krigen förändrade mycket av det forna samhället. Under andra världskriget så höll rasen på att försvinna helt. Baronessan van Hardenbroek van Ammerstol tog då på sig uppgiften att försöka rädda rasen och påbörjade en räddningsinsats genom att söka efter spillror som fanns kvar av rasen och hundar som liknade, blandraser. Hon fann tiken Tommie som hon parade med två hanar, Bennie 1942 och Bobbie 1943, och det är starten till den restaurering som sakteliga har återskapat rasen Kooikerhondje till de hundar som finns idag. Baronessans kennelnamn var van Walhalla och först 1965 föddes kennelns sista kull och då hade redan 181 kullar födds genom åren och flera kennlar hade etablerats. Från början kallade baronessan rasen för "het oranje hond" men eftersom orange också är den holländska kungafamiljens färg och det var känsligt i Holland under andra världskriget så döpte hon om rasen till kooikerhondje. I uppbyggnaden så var det nödvändigt att använda en hel del blandraser med likheter vilket slår igenom i vår avel än idag men i stort sätt så är rasen väldigt homogen, både exteriört och mentalt, som ett resultat av knappt 70 års arbete.

Rasen fick sin officiella standard godkänd av Holländska Kennelklubben 1971 och rasen blev officiellt godkänd av F.C.I., Federation Cynologique Internationale, 1989. Idag finns cirka 10 000 kooikrar i Holland och rasen är nu spridd i flera europeiska länder, USA, Kanada och Japan. Redan från starten började man bokföra alla valpkullar som föddes. Idag är det ett viktigt register för alla uppfödare och det uppdateras årligen med information om hundarnas nedärvning och hälsostatus på alla hundar world wide.

Rasens forna avelskriterier

Alla hundraser har som sagt ett praktiskt ändamål från början och arbetet att locka till sig änderna underlättades av en liten fyrfota assistent. För att få fram en väl fungerande hund i eendenkooi fanns flera viktiga avelskriterier;

Inte för stor
Aktiv
Inte för högljudd
Uppmärksam
Stor kapacitet att lära
Arbeta självständigt (under en period på 1800-talet så fick inte hunden lämna området, inte ens på nätterna)
Bra rörelsemönster med korta vändningar, smidig
Ivrig att ta skadedjur

Färgen varierade från gul till orange och kanske var orsaken att de skulle inte väcka för stor uppmärksamhet i den befintliga miljön. Gamla bilder visar att det fanns både långhåriga och korthåriga hundar men pälsen fick inte dra åt sig kvistar, vass och annat och trassla utan det skulle lätta ramla av. Likaså fick inte pälsen bli påverkad och dra åt sig av dy, lera och vatten utan den skull vara mycket lättskött.

Med en sammanfattning av rasens avelskriterier som ovan och vetskapen om deras arbetskapacitet så kan man lätt förstå att det är en intelligent hund som behöver stimuleras även idag. Det är därför väldigt viktigt att man engagerar sig och låter hunden få jobba om man bestämmer sig för att ha en kooiker.

Jag blir fascinerad av att alla dessa krav uppfylls än idag, efter en restaurering, och det är med stor respekt som vi förvaltar rasen vidare i kommande generationer trots att få hundar arbetar aktivt i en eendenkooi. Det är ett enormt arbete bakom, från varg till kooikerhondje, vidare till framtiden.

Mer om eendenkooi kan ni finna på denna sida www.eendenkooi.net/ Ett tips är att googla på eendenkooi och hitta adressen och tryck på översätt denna sida.