Sidan uppdaterades senast 2010-11-04

Annandag jul den 26 december 2009

^{Ute i snön för första gången. Det var spännande och de sov gott efter äventyret.}

Maya lär valparna alla vilda lekar.

Juldagen den 25 december 2009

^{Den bästa dagen på hela året, ingenting, absolut ingenting mer än bara att vara tillsammans med familjen, det är det enda som behövs på juldagen. Jag fixade till en lekhörna till valparna och sedan serverades maten på balansbrädan.}

^{Vilken julafton, allt är så vackert. Huset är julpyntat och utanför fönstret så är naturen smyckad i bästa julstämning.  Till och med solen lyser, är det inte underbart?}

23 december 2009

^{I väntan på den spännande dagen pågår alla förberedelser och i år har vi extrahjälp, fem stycken :-). De springer runt i huset och sprider glädje. När de är vakna leker de hela tiden, Maya vill också vara med och jag efter med kameran.}

19 december 2009

^{Lite nya valpbilder från veckan som gått.}

^{Det har hänt mycket under den gångna veckan. Ställer man sig vid dörröppningen så får man vara väldigt tyst om man inte vill leka med gänget. De springer gärna runt i köket, hoppar, leker och biter i byxben. De söker gärna kontakt och vill bli kliade, ligger tätt intill och myser. Maya myser också med dem, bjuder upp till lek och försöker lära dem att ha dragkamp.}

De äter själva nu men ibland får de nappflaskan för att det är så mysigt. Alla valparna klättrar upp i knät och gärna upp i ansiktet. Ur etologiskt perspektiv är det väldigt intressant, de söker närkontakt upp i ansiktet trots att nappflaskan med maten är i händerna. De är alltså så medvetna om ögonkontakten trots att de bara är fyra veckor. Forskning har påvisat att ögonkontakt är en effekt av domesticeringen. Vid försök med vargar som är tagna till människor bara efter några dagar, har inte det intresset eller förmåga att ta hjälp. Oj, det blev en kort förklaring men nu måste jag handla julklappar.

 

 

 

 

 

 

Så underbart..... ända tills de börjar bita i tårna, ajj, ajja, så vassa små tänder gör ont, men jag känner mig älskad!!!

 

11 december 2009

Oj, ytterligare en halv vecka, Jag blev visst avbruten i mitt skrivande, det blir man mest hela tiden då det finns en valpkull i huset. Valparna har vuxit, viftar på svansarna, leker, brottas och testar sina nya muskler. Det kanske inte är så konstigt för de äter massor, visserligen inte så ofta längre, tack o lov, men hur det kan få plats nästan en dl i en lite valpmage är ett mysterium, var tar det vägen?

Tänderna finns också och de är provade på fast föda men när de snuttar på fingrarna eller på Maya så finns inte ens en tendens till några vassa valptänder. Maya? Snuttar? Men... är det så du undrar? Jo, Maya är med valparna, en hel del, hon får vara där hur mycket hon vill, jag tror hon tar igen förlorad tid. Hon tvättar, fostrar och ger kärlek. Nu är allt i sin ordning igen!

 

Manenn hälsar på Tyra

7 december 2009 var det tänkt att detta skulle ut  :-)

Tre veckor, redan! Och valparna mår toppen, vi har förhoppning att vi fixar det! 

Nu är det full rulle, valparna leker, ibland väldigt tufft med brottning och värsta morrningarna. De äter bra och har precis fått smaka på annat än mjölkersättning, det var inte så populärt som det brukar vara. Kan det bero på att ersättningen är godare än äkta vara, eller hur tolkar man det? 

Maya mår bra igen!!! Ja, det har hon gjort ett tag, jag har bara inte hunnit uppdatera sidan. Hon hjälper till så gott hon kan, är hon för mycket inne hos valparna påverkas hon hormonellt och det blir jobbigt för henne. Nackdelen att hon inte kan pyssla om dem så mycket och valparna blir snabbt riktiga skitgrisar. Igår fick de ett rejält bad men snart var de inte rena längre :-) städarna hinner inte med riktigt. Det är svårt att hinna tvätta sig själv till och med, utom händerna som börjar bli urtvättade då de tvättas hela tiden. I början gick vi som nyblivna mammor med mjölk på kläderna och de gamla mysbyxorna fick komma till användning eftersom tvättmaskinen var upptagen med hundfällar. Ja, ni hör, det har varit kaos här.

Jag sover fortfarande på en madrass i tvättstugan bredvid valprummet. Nu har jag två nätter i rad sovit över ett nattpass, ja det är förstås valparna som inte väckt mig och vill ha mat, inte jag som har försummat dem en måltid.  Jag funderade på om jag skulle flytta upp till min egen säng men så kom Ted hem och är sjuk, kan vara swineflue, jag ligger faktiskt ganska bra därnere.

28 november 2009

Valparna har öppnat ögonen, så nu har vi träffats på riktigt :-) De är ett starkt gäng som sedan länge har varit på alla fyra benen, ja de var nog uppe en av de första dagarna. Jämför jag med tidigare kullar är de väldigt tidiga trots att de inte väger så mycket men styrka sitter inte i vikten. Nu går matningen ganska snabbt och valparna söker sig gärna till våra händer och snuttar.

Redan nu märker vi olika personligheter vilket säkert beror på att vi handmatar dem. Igår kväll råkade jag klappa en på rumpan och jädrar vad arg man kunde bli, kanske inte så konstigt, han sov ju. Den lilla rackaren som har strulat med maten äter väldigt gärna bara mamma är i närheten, vilken förhandlare och envis sådan men nu avslöjad. 

Nu börjar det kännas som om vi kanske grejar det. Att ge valparna mat går både snabbt och enkelt, rutinerna har infunnit sig. Maya är fortfarande trött men periodvis börjar hon visa sitt sanna jag. Igår började hon hämta matskålarna igen, ett gott tecken, nu ska bara intresset för innehållet återkomma.

 

 

 

26 november 2009

Våra fem valpar växer tack o lov, men så flaskar vi dem varannan, var tredje timme dygnet runt. Ni kanske har förstått att någonting har varit på tok eftersom vi inte har uppdaterat som vanligt. Vi sitter i en mardrömssituation och tiden räcker inte till. Nu ligger de framför mig och sover och jag har äntligen min dator i knät så då ska jag passa på att skriva lite. Klockan är 13.34 och jag äter frukost, har precis vaknat.

 

Allt verkade så lugnt och skönt under onsdagen förra veckan och de första dygnen hade fungerat utmärkt. Mjölken hade inte kommit igång riktigt men valpgänget rådde det ingen nöd på. Maya var däremot inte så pigg och så kan det vara efter en valpning. På onsdagskvällen nådde vi plötsligt gränsen vad som inte är rimligt, hon hade skyhög feber och nu blev det bråttom. Vägen till veterinären har aldrig varit så lång trots att jag körde det absolut snabbaste jag kunde genom stan. Maya hade fått eklampsi, livshotande mjölkfeber. Hon fick kalk intravenöst och efter många timmar bedömdes det att vi kunde åka hem igen mitt i natten.

 

Under torsdagen kom mjölken igång och valparna var väldigt nöjda. Vi började stödmata dem också men fy så äckligt tyckte vappisarna. Eftersom inte valpar kan kissa och bajsa själva utan det är tiken som slickar dem så får vi göra det istället, ja inte slicka förstås. Maya är fortfarande väldigt dålig, vill varken äta eller dricka och behöver övervakas hela tiden. På torsdagskvällen var det dags igen att packa biabädden med valpar, snabbt iväg till djursjukhuset igen. Många timmar senare på natten var vi åter hemma igen. Två anfall på så kort tid och vi insåg att vi måste stödmata valparna eller kanske till och med avvänja dem helt. Mayas tillstånd är livshotande.

Om jag skriver nu att fredagen var lugn så är det troligen en lögn men eftersom dag, natt, dygn flyter i varandra och lugnt har det inte varit någon stund men vi stannade hemma hela dygnet. Vi brottades med valpar som inte vill suga på annat än mammas tutte. Vi tvingade mat i Maya vilket inte är lätt och vätskade henne genom spruta i munnen. Febern håller sig inom en rimlig nivå. Trött som bara den men ingen tid till sömn, hela familjen är engagerad. Det finns ännu ingen rutin, alla är vakna samtidigt och alla är lika trötta.

På lördagskvällen blir det verkligen akut, Maya har kramper! De står beredda när vi anländer. Hennes kropp tar emot kalket bättre denna gång, hon blir inte så påverkad och vi behöver inte stanna så länge. Vi har inget annat val än att fundera på en amma. Dolly ligger i samma fas men hon börjar bli gammal och vi inser snabbt att hon inte är ett alternativ trots att hon är skendräktig. Vi är hemma några timmar på natten sedan blir det nya kramper och iväg igen. Nu återstår inget annat val än att stoppa Mayas mjölkproduktion. Det innebär att hennes tid hos valparna är begränsad. Valparna vet var maten finns, den bästa gourmetmaten serverad, perfekt tempererad och i finaste förpackning!!

På söndagen har Mayas temp gått ner. Petra och Helen sätter sig vid symaskinen för att sy en perfekt anpassad body som Maya kan ha på sig när hon är hos valparna. Vi tränar valparna att suga på napp. Bästa sättet att få i dem maten är att de får snutta på ett finger samtidigt som mjölk sprutas på fingret och de suger i sig näringen.

Under måndagen lärde de sig att suga på napp vilket var det enda alternativet om vi inte skulle lämna bort valparna till en amma. Det visade sig att Ammacentralen var nerlagd. Enda sättet var att hitta någon var genom kontakter men eftersom tiden är knapp ändå är det svårt, vi får hjälp av djursjukhuset och Pia! En amma hittades men det kändes inte som ett alternativ (sharpei, nej tack!) och det var två timmars bilresa bort. Det är tur i oturen att det är starka valpar. Hade de varit mindre kanske de inte sugit allt näring ur Maya men å andra sidan finns det goda möjligheter att de överlever. Värst är det med Maya, febern är nere men hon får blodsockerfall, så vi ger henne vätskeersättning genom att spruta in det i munnen.

 

Alla valparna har sin stil, en vill ha det liggande på sidan, en måste få snutta ett tag, en vill ha det lite varmare, en måste trampa igång det, ja stilarna är olika och faktum är att vi ser redan en fighter i gänget! Maya vilar mycket men när hon är uppe är hon väldigt glad och positiv, äter emellanåt men inte tillräckligt. Under natten har en valp varit svag och hela natten har jag gjort allt som står i min makt att få den tillräckligt stark igen. Jag somnade skönt och tryggt på morgonen, då var krisen över. Åtminstone den krisen, det är lång tid kvar innan vi kan känna oss trygga i att alla överlever. Maya är på bättringsvägen och det visar uppföljande provtagning också.

Bamse har samma tider som jag, han går nattpasset tillsammans med mig och sover sedan hela dagarna. Jag vet inte om jag kan säga att han är till någon hjälp, mest är han i vägen men jag får se det som moraliskt stöd. Nej några vardagstider blev det inte och det lär dröja även om vi nu har en bättre rutin och valparna endast äter var tredje till fjärde timme så behöver de kissas minst varannan timme.

På lördagsnatten såg vi stjärnfall, det var enkelt att önska sig något. Ibland är det som om någon med mera makt prövar vad man som människa ska klara av. Normalt brukar jag då bara känna att alla prövningar är ett sätt att få mer erfarenhet men just nu undrar jag vad jag ska med så mycket erfarenhet till? Det räcker för ett tag, tycker jag men vem är jag att tycka det....

 

17 november 2009

Kan en matte känna förlossningsdepression? Jag är så ledsen. Det känns så onödigt men efter många timmars vakenhet tänker man inte klart, så är det och än så har jag inte erfarenhet som kanske skulle tänkt vidare. Men denna gång känns kostnaden för lärdomen för stor. Nu är det tre nätter med dålig sömn så självklart är jag ur balans. Det finns massor med förklaringar varför sista valpen inte ville komma ut tidigare och naturen har lagar som vi inte alltid förstår. Nej Yvonne, nu får jag se livet mer positivt!!! Vi har fem underbara valpar som redan tar för sig av livet.

Det är mycket som ska läkas efter en valpning och de första dagarna är det jobbigt för tiken. Maya är så duktig men självklart fortfarande trött. Vi har ännu inte några smeknamn på valparna, vi fick oss en rejäl tankeställare förra gången. Halvan som kallades det för att halva örat var vitt men sedan inte blev han större än halva storleken av de andra innan han fick somna in. Så Trötter, Munken och många andra namn fungerar inte för då kan man ge sig dän på att Trötter kommer vara en soffhund som inte vill göra någonting och Munken är steril. Nej, det gäller att man tänker i en positiv riktning.

Anders Hallgren pratade igår om en aggressiv schäfer som kallades Killer, om nu det var sant eller ett av hans föreläsartrick. Underhållare är han men om det passar på en universitetskurs där man vill få mer kunskap vet jag inte. Det var lite för mycket gamla meriter om vad som hade hänt på 70- o 80-talet som presenterades. Lite synd för samtidigt visade han emellanåt sin stora kunskap. Ämnet var Farliga hundar, frågan är dock vad en farlig hund är? Som så ofta med det ämnet, så är det som katten runt het gröt, man pratar om allt runt omkring. Mest om vad som kan orsaka farliga hundar och det är oftast vi förare som får bära det ansvaret, tyvärr. 

Idag har jag äntligen fått hem min dator, mycket snabbare än väntat och gratis!!! Nytt moderkort, tack HP!!! Visserligen var den tom men jag hann spara allt, puh. Nu återstår installationsjobbet, tur att Ted tycker att sådant är roligt, hihi.

Imorgon hoppas jag inte vara så trött och att tiderna börjar likna vardag trots att jag kör nattpasset och Ting morgonpasset. Då ska jag lägga ut bilder på valparna och kanske få igång en egen sida för valpkull 5. Det känns bra, nu är jag glad igen!

Bamse kikar närmare på valparna, ville helst gå in till dem men det får vänta!

 

 

Jag vet inte vad jag tycker om valpningar egentligen. Det är ganska jobbigt eller om jag känner efter så är det nog väldigt jobbigt. Förutom att dygnsrytmen blir stöd vilket påverkar mig massor då jag inte har egen sömn och det inte går att sova ikapp, så är det oerhört nervöst. Jämförelsen med Dolly är självklar, det är så mycket råmaterial i hela henne och ingenting blir direkt otydligt. När Dolly skulle valpa så letade vi efter täcken och bäddar som vi ändå skulle slänga men som ändå skulle hålla en stund, allt var smulor efteråt. Hon slet, bet och perforerade. Det blev stora sopsäckar efteråt. Processen var väldigt kort men våldsam.

Med Maya är valpningen väldigt känslosam, jag vet exakt vad hon vill och känner. Det är lättare att ha ont själv än att se andra men jag kan inte byta plats. Natten har varit lång och första valpen kom vid den tidpunkten då man är som mörast. Valp nummer två tog tid på sig och scenariot från förra gången spelades upp. Ett telefonsamtal lugnade mig och det fick ta lite tid. Efter den omgången visste Maya om hur hon skulle krysta, det är bara att ta i. Sedan kom de med lagom mellanrum.

Efter femte valpen saknade vi en moderkaka… det vill man inte göra. Jag gick och vilade en stund. Tre timmar efteråt kommer ytterligare en stor mäktig hane men han hade haft en för lång resa. Det är sådant som händer men som alltid känns så onödigt. Det blev i alla fall fem livliga krabater.

En sak är säker, jag är inte uppfödare för själva kicken av valpningar men när allt är klart så är det underbart igen! Nu är jag världens lyckligaste uppfödare till tre hanar och två tikar. Alla är stora och pigga, inte så konstigt att Maya har varit tung, bara valparna vägde nästan 1,5 kg och fosterblåsorna var gigantiska (nu överdriver jag lite men ni förstår :-)). Bäst av allt är att vi kunde stanna hemma och allt fortskred enligt naturens lagar!

Det finns en herre i detta hus som är gammal, sliten och trött men i natt har han varit uppe hela tiden. Till slut var vi tvungna att lägga honom i ett sovrum så att han inte skulle få ett anfall i rena uppståndelsen. Vilken lite daddy han är! Så synd att han inte fick egna småttingar, He’s one of a kind!

Jag har lovat många att rapportera när det har hänt något men krafterna orkar inte riktigt just nu, jag är säker på att ni kommer kika in här och jag hoppas att ingen tar illa vid sig. Tack för lyckönskningar och gratulationer under Meddelande!

Jag undrar om jag orkar åka till universitetet i kväll, det var nog Anders Hallgren som skulle föreläsa. En dusch måste jag ändå orka!

3+2 :-) sovdags!

Nu sitter jag och Maya i vårt lilla krypin, det är snart dags. Precis utanför väntar en nyfiken Bamse, ibland kommer han fram och frågar på sitt mycket karaktäristiska sätt om det har hänt något. Han älskar valpar och har… nu frågar han igen, han vet så väl vad som väntas, han är underbart unik! Maya vilar sig i form för värkarbetet. Jag är lugn och trygg men visst poppar en tanke upp ibland om hur det slutade sist. Jag har stor trygghet i en annan uppfödares tröst förra gången, tack Katarina!

Idag har Club Show i Holland gått av stapeln. Vi hade planerat att åka men fick andra sysslor inplanerade. Om jag är rätt informerad så vann Oxo igen! Grattis Sabina o Jörgen!!! Shanti kom strax därefter, Grattis Henna och Anniina! På tiksidan placerade sig flera finska hundar väldigt bra, jätteroligt! Nästa år ska vi dit, det är en upplevelse som jag rekommenderar alla kooiker älskare.

Håll tummarna så att natten blir lyckosam! Återkommer så snart jag kan med resultatet.

Nu är det spännande! I förrgår såg jag rörelser, det buffades ordentligt under Mayas päls men hon verkade van vid aktiviteterna. Hon är så glad och positiv trots att hon har ökat mer än 40% av sin normala vikt. Idag är det dygn 59 vilket innebär att de snart är här. Vi är så nyfikna på hur många som får plats där inne, snart vet vi!!!

Susanne ville så gärna se sin lilla guddotter innan hon födde men är det någon som inte får komma nu så är det hon. Maya skulle bli så glad att risken för att valparna kommer ut bara i farten är alldeles för stor. Annars hade hon gärna fått varit valpningsvakt idag. Vi är bjudna att se musikalen My Fair Lady men jag blir nog hemma. Vad är en musikal i sammanhanget, jag såg den ju redan på 70-talet… det är underbart men ingenting mot små valpar.