28 september 2008

Debut i appellspår med godkänt resultat!

Idag har jag och Maya för första gången varit på en brukstävling och dessutom tävlat appellspår. Det började mycket tidigt i morse i ett underbart soligt höstväder. Spåret trodde jag inte skulle bli något problem men tänk, det blir aldrig som man tror. Det blåste mycket i det öppna landskapet och delar av den slagna vallen låg i sol. Maya tog starten och jobbade på bra. I sista vinkel blev hon störd av andra förare som hade tid att lägga sina spår inte så långt ifrån vårt och jag tror att hon var ganska trött, till slut redde hon ut det. Vi hittade alla apporterna så min förhoppning fanns kvar, ända tills vi träffade domarna... Nu gällde det att klara budföringen annars hade vi inte en chans.

Tillbaka till Botkyrka BK för en välförtjänt smörgås och dags att sätta sig in i beräkningen av reglerna, oj lite annorlunda än i lydnaden. Först var det platsliggning på längre avstånd och längre tid än på lydnaden. Det såg så bra ut men så plötsligt reser sig Maya. Om det var boxertiken bredvid som sa något dumt eller att jag stod i en svacka och därmed såg ut att stå ännu längre bort, ja, det vet vi inte. Jag trodde därmed att vi nollade och då var det kört. Till min glädje var det inte samma bedömning som i lydnaden, vi fick betyg. Jag tänkte köra budföringen som en träning till en främmande person. Otroligt, vilken start, vilken fart, perfekt igång hos mottagaren, ingen tjuvstart och snabbt tillbaka vid min sida, därmed klarade vi även uppflyttningspoängen på specialmomenten. Vi hade fixat budföringen med 9,25 poäng av 10 möjliga. Jag bestämde mig för att köra lydnaden också, mer som en nyttig erfarenhet eftersom det inte fanns så mycket att bli nervös för längre.

Det var inget lysande utförande men det var bra, så bra, att vi gjorde det, mycket lärorikt. Jag valde att göra dk i vissa moment för att vara tydlig och så att Maya skulle lyckas och den strategin gick vägen. Visserligen nollade vi framförgåendet men det var vi inte färdiga med och även hopp över hinder för där gjorde jag en förflyttning för att rädda återhoppet. Jag tänkte faktiskt klart på appellplanen, jag tänkte!!! Det är många detaljer som fungerade, apporteringen som ett exempel, hur konstigt det än kan låta så är det inte alltid självklart ens för en hund att ta någonting i munnen som någon annan har dreglat på.

Sammantaget lyckades vi med det som inte har fungerat så bra tidigare, mina nerver, och misslyckades med det som vi borde ha klarat, spåret. Det blir alltid överraskningar varje gång. Vi kom inte sist. Vi blev heller inte uppflyttade men vi blev godkända. Det var en trevlig stämning vid prisutdelningen och många lyckliga som blivit uppflyttade till lägre klass. Några tyckte att det var roligt och spännande att se en annan ras än bruksraser och retrievers och det kändes roligt. Mina egna funderingar var bedömningen vid spåret, gick det verkligen så dåligt? Jag såg andra ekipage som ringlade och tog tid men som fick höga poäng, jag förstod inte skillnaden. En lång skön dag är slut, Maya och jag är också det  :-) Imorgon är det träningsledigt men på tisdag...

Sidan uppdaterades senast 2009-07-09