17 mars 2009

Allt på en gång; Årsmöte, uppfödarmöte och parning

Äntligen, men varför ska allt ske på samma gång. Det har varit några hektiska dagar, i lördags var det årsmöte i SKooi nere i Jönköping och i anslutning till det planerades ett uppfödarmöte som jag var ansvarig för och som skulle fortsätta på söndagen. Ett tag var det osäkert hur vi skulle få till det men då är det bra att vara optimist. Så i torsdag kollade vi med blodprov var Maya befann sig i löpet. Svaret gjorde det möjligt att hinna med alltihop men med en mycket liten tidsmarginal.

I lördags morse åkte jag iväg och vid Mjölby ringer Marica, de har fått punktering men är bara en avfart efter mig så jag vänder och hittar dem, stående på en liten bro. De är tre lite tafatta men mycket glada och fnittriga tjejer som jag möter. Usch, byta däck är det värsta som finns (lite överdrivet kanske) men jag inser snabbt att sällskapet inte ens tänkt tanken att kunna byta själva så är det bara att rycka in, men bärgare är tillkallad!!? Jag tar fram varningstriangel till att börja med, bilen står lite illa till...

Lite försenad men bara lite, så smyger jag in i lokalen och lyssnar på Ingrid Tappers föreläsning och precis som förra gången jag hörde henne så är hon både charmig och duktig föreläsare som får sina åhörare att lyssna intresserat, mycket givande. Efter lunch börjar årsmötet som är ett lugnt och trevlig möte med några små diskussioner av olika åsikter men i det stora hela gick det mycket bra. Anso Pettersson som var mötets ordförande är tydlig med att alla ska bidra med sina åsikter och tycka till, vilket är mötets syfte, och som alltid så tycker vi inte alltid lika, tur är väl det! Styrelsen hade mötets förtroende och de flesta kommer att fortsätta sin arbete att leda klubben vidare. Pia, Zallys matte, valdes in i styrelsen som suppleant, det är kul, ny är också Peter och så kom Madde tillbaka. Jag önskar den nya styrelsen lycka till!

Efteråt påbörjade vi vårt uppfödarmöte men jag märkte ganska snart att jag pratade till ett trött gäng. Ingen hörde någonting trots att alla har ett stort intresse för avelsfrågor. Vi tog kväller helt enkelt, gick och åt en god middag och sedan kröp vi in i de mycket små stugorna och kom "nära" varandra. Dagen efter började intensivt och det känns så roligt att vi börjar bli några uppfödare och det behövs för efterfrågan är stor på valpar. En del av diskussionerna handlade om just det och att det är viktigt att vi informerar om rasens både för- och nackdelar, den är mycket charmig men kräver en del arbete, mer än vad de flesta intressenter förväntar sig av rasen.

När mötet var klart slängde jag mig snabbt i bilen och utan ett uppehåll direkt hem. Jag hade en timme på mig att packa nästa väska, ska med båten till Finland, visst ja, jag får inte glömma Maya ;-)

Ni kanske undrar hur det gick i Finland, eller? Det har gått så bra, ett par som är skapta för varandra, Maya och Remus, och tycke uppstod direkt. Remus var en glad positiv kille. Maya gjorde sig snabbt hemmastadd, vilket rum som var kök förstod hon direkt. Familjens barn Atte och Elisa kom hem från skolan senare på dagen och jag och Elisa visade olika trick för varandra. Idag när vi kom tillbaka så var både hundarna väldigt ivriga på att få träffas igen. Jag tror att Remus uppskattade vårt besök, jag fick ett SMS på vägen till Åbo att han ropade efter oss (kanske inte mig förresten). Men detta lilla äventyr har faktiskt tagit på den annars så energiska tjejen, hon är supertrött, helt otroligt!

Vilken timing, Henna är på kurs i Helsinki exakt samma dagar som vi råkar vara där, så vi träffades både på kvällen och vid frukosten. Preety var kvar i Joensuu men nu är hans vaccination klar så att han kan komma och hälsa på oss och sina syskon i Sverige. I januari var Preety på valp-utställning och blev BIR-valp, GRATTIS i efterskott!!!

Nu när jag skriver detta sitter vi i vår lilla hytt och är mycket trötta. Nu återstår den långa väntat tills vi vet om det blir något. Livet är bra konstigt, från intensivt och hektiskt till tålamodsprövande väntan...

 

Jag vill också passa på att Gratulera Kaysa till sina små valpar!!! Mormor Dolly hälsar också!

 

Men, hur kunde jag nästan glömma detta, då är jag bra trött. Efter årsmötet så delade utmärkelsen Årets Kooiker ut. Självklart blev Sabinas Oxo Årets UtställningsKooiker, vilket fantastiskt utställningsår, grattis! Nu minns jag inte vem som kom tvåa, Maya blev trea och fick en bronsmedalj. Årets AgilityKooiker... husse heter Stefan och de bor i Motala, grattis till er också! Vill gärna veta mer om er, skriv gärna i SKooi-tidningen, det är alltid inspirerande. Oxo kom tvåa. Ingen deltagare i Viltspår men jag tror att åtminstone 7-8 starter hade skett enligt SKK. Och sedan... som enda startade i brukspår.

Maya blev Årets BruksKooiker 2008 med sina två starter i appellspår. Maya blev också Årets LydnadsKooiker 2008. Tyra fick silvermedaljen med sin enda start och 3e pris. Ting gillade inte att jag skickade in resultatet men varför inte?

Detta innebar att Maya blev Årets AllroundKooiker 2008!!!

Medaljerna hade jag på mig hela helgen (även Tyras:-)), det klirrade underbart. Även om det inte är så många som skickar in sina resultat till Årets Kooiker så är det en speciell känsla jag har. Årets Allround har inspirerat mig i många år, ända sedan starten. Jag tycker att kooikern är en allround-hund, den har kapacitet. Sabina ska visst börja träna lydnad med Oxo, så konkurrensen ökar nog till nästa år och det hoppas jag. Flera insåg att våra prestationer inte alls är så märkvärdiga egentligen, nej, det är inte alls storslaget men vi har gjort det. Så nu uppmuntrar jag fler att starta på tävlingar.