Höstvecka nr 41 2008

Under helgen var jag, Ted och Dolly i Sälen och möttes av säsongens första snö. På vägen upp till fjället så kantades vägen av husvagnar som varken tog sig upp eller ner och det var med små marginaler som vi tog oss till stugan. Dubbdäcken hade vi inte tänkt en tanke på innan.

Ting och Maya tog tåget till Kongsvinger och hade ett eget äventyr. Bussen tog dem till sitt övernattningsställe några mil utanför staden, det var bara det att det inte gick några utlovade bussar tillbaka på söndagen. Förtvivlad ringde Ting till oss som visserligen var nära Norge men inte tillräckligt, vi bokade taxi. Tack snälla taxichaufför som stängde av taxametern vid 880 Nkr. I utställningsringen så hade Maya, som charmat alla på tåg och buss dagen innan, tröttnat en aning och gjorde det som pliktskyldigast krävdes av henne. Lite snörpligt blev Maya bara 2a bäste tik. Det kostade mycket att Ting var så snäll och ärlig eftersom hon som vann hade missat att hon skulle in i ringen. Men Maya fick en väldigt bra kritik av den svenske domaren Karl-Erik Johansson: Utmärkt typ, Mycket vackert välformat feminint huvud, Välplacerade öron med bra fransar, Mörka ögon med härligt uttryck, Bra bett, Vacker hals och rygglinje, Utmärkt bröstkorg, Utmärkta vinklar, Rör sig bra, Bra pälskvalité, Den vita pälsfärgen kunde varit klarare. Och det är sant, hennes tickings blir väldigt tydliga så här års.

Efter en jobbig helg började veckan med alldeles för många måsten, så jag var tvungen att stänga av ett tag. Tyvärr orkar jag inte så mycket och kroppen protesterar på sitt sätt. Till alla er som jag inte hunnit svara på mail, det kommer! För att inte allt ska ramla över mig hela tiden så har jag läst en fascinerande bok; Vargmänniskan av Werner Freund. Han är en galen tysk som verkligen har vigt sitt liv åt vargar. Jag hittar små guldkorn i texten som jag finner intressant. Bland annat så menar han att gäspningar är ett tecken på att de mår bra. Den beskrivningen gillar jag mycket bättre än att generalisera det. Allmänt så kallas gäspningar att det är lugnande signaler. Jag tolkar inte alltid att de är så eller rättare sagt jag vill identifiera det mer än så, för det blir lite kryptiskt för mig när hunden sitter i knät, blir kliad och uppenbart njuter samtidigt som de signalerar lugnande signaler; vad skulle det då betyda? Att jag kliar för sakta, fort, monotont, fel ställe, att jag ska upphöra?
Min vidare tanke är då att gäspningarna i väntrummet hos veterinären eller andra pressade situationer kanske är ett sätt att försöka återfinna den sinnesstämningen som djuren har när de mår bra, precis som Stefan Holms alla ticks inför höjdhoppet. Tings spontana kommentar var att det är två olika signaler och att mimiken skiljer dem åt. Jag har väckt frågan i Lasse Fälts etologiforum, vi får se vad det blir för respons på det.

Igår hade vi återigen kursen om Relation och Samarbete och dagens ämne var Ledarskap - Relation. Vi har ett underbart gäng, både hundar och människor med olika karaktärer. Det finns ingen möjlighet att generalisera, alla är unika och har olika utgångslägen.

SBK arrangerar en symposiumturné med Kerstin Malm, Björn Forkman och Kenth Svartberg. Mer info hittar ni under www.sbk.nu. Jag hörde den i april och tycker att den är absolut värd att höras. Ni kan läsa min recension under Ord i rad.

 Ikväll åker vi till Sälen igen, det är åtminstone planerna bara jag blir av med min migrän. Usch så gnällig jag är men ibland så... återkommer med nya krafter nästa vecka.

Sidan uppdaterades senast 2009-07-09