Sidan uppdaterades senast 2009-07-09
Projektarbete SBKs Instruktörsutbildning
Hund-etologi
Vad är en hund? Vad är hundbeteenden? Hur gör hundar? Hur tänker hundar? Vilka skillnader finns det mellan olika hundar, både mellan raser och individer? Det är frågor som intresserar mig mycket. Hund-etologi är läran om hundars beteenden. För att kunna träna min hund så behöver jag veta hur min hund är, det som jag kallar grundhunden. Den karaktären är tydlig redan hos uppfödaren. Grundhundens styrkor och svagheter kan alltid utvecklas beroende på vad man vill med sin hund. Därtill kommer både positiva och negativa erfarenheter som följer med hunden i livet.
Under denna rubrik har jag tänkt mig att jag ska samla tankar och idéer. Utgångsläget är rasen kooiker vilket dock inte behöver betyda att det inte går att tillämpa på andra raser. Till en början kommer det nog att saknas en struktur och det kanske blir väldigt blandat men så småningom så kommer det nog bli underrubriker.
Hundarnas lek
När hundarna leker kan det låta väldigt mycket och bli våldsamt. Kooikrar verkar låta mer i lek än många andra raser och ofta kan missförstånd mellan hundägare uppstå när morr tilltar i leken. Ibland kan man till och med undra om det övergår till allvar. Hundar som känner varandra väl vet var gränsen går. Nedanstående bild visar hur tuffa de kan bli mot varandra utan att skada den andre. Springandes på stranden har Bamse ett stadigt grepp om Tyras kinder, fortfarande är det lek på rätt sida av gränsen. Lite allvar är det för det kan man se på Mayas uttryck (hunden till höger) och på Bamses ögon. Tyra som blir angripen uppfattar fortfarande leken. Antagligen hinner inte Bamse riktigt ikapp henne och blir lite sur. Leken fortsätter vidare.
Bilåkning
Jag är med i etologiforum med Lasse Fält som moderator. Jag skulle vilja delge er lite angående Tyras bilåkning som nu äntligen efter 1½ år verkar komma till en lösning. Nu har jag valt att inte ta med de andras kommentarer. Lämna gärna kommentar under meddelande, kanske kan vi tillsammans lära oss mer. Jag lägger till det nedan av detta vartefter.
Hej
Nu har jag försökt med det mesta och behöver lite tips och råd. Min ena tik blir tre år i sommar. För ett och ett halvt år sedan började hon påverkas av bilåka. Till en början trodde vi det berodde på lånad bil, dubbdäck, asfaltsbeläggning, ja allt och vi har försökt med alla metoder. Det går bra på vardagsturer men längre sträckor blir problematiskt, då börjar hon hässja.
Nu i veckan skulle vi till Sälen, hon och jag. Jag hade köpt nytt bilbälte och förberett med att spraya DAP och det upprepade jag varannnan timme. Resan upp gick ganska bra. Hon kan inte koppla av, somnade inte, ligger och noterar allt som händer, kurvor, broar, väggupp, ljusfenomen av skuggor, ja, det känns som om hon har ett enormt kontrollbehov (åh nej, jag kör bil ganska bra faktiskt). Hon andades ganska lugnt, hässjade inte. Två mil innan Sälen lägger hon huvudet på sidan för första gången, YES!, men sedan när vi åkte upp på högfjället blev det mycket jobbigt (skönt med bilbältet då och jag tror att det var bra för henne också). Okey, hon påverkades mycket av lufttrycket och kunde inte tryckutjämna.
När vi skulle åka hem igen funderade jag mycket på hur jag skulle göra. Jag beslutade att som tidigare använda DAP, förse bilen med mat och sedan köra väldigt sakta nerför backen. Maten tog slut men jag hade massor med kex som jag matade henne med så att hon tuggade hela tiden. Det gick vägen, ingen reaktion, jätteskönt.
Sedan återstår endast 42 mil. Samma visa, ligger och noterar allt. Jag la över ett täcke men det hjälpte inte. Vi gör massor med stopp, hon hoppar glatt ur bilen, skakar sig och springer med hög svans, finns inte tillstymmelse till påverkan. Hon hoppar glatt in i bilen och efter ett av alla stoppen fick hon en tuggpinne och hon började tugga på direkt ända tills vi kommer upp till 70-80 då slutar hon tvärt. Det ser ut som hon går in i dvala men hon har ändå medveten blick och man kan kommunicera med henne. Samma ska hände flera gånger. Det hjälper inte när det blir mörkt ute. Sista milen började hon hässja igen, det var bara att uthärda.
Några gånger kändes en doftpust från analsäckarna, så visst kan en rädsla finnas bakom. Jag har försökt att verkligen förstå vad som händer. Ja, jag vet, vi får kanske inte utsätta henne för höga hastigheter men det finns ingen kvarstående påverkan. Hon grips absolut inte av panik, mer av passivitet men jag får inte ihop det.
Är det någon som kan ge mig en idé om vad detta handlar om? Kan man dra paralleller med något liknande beteende? Egentligen tror jag inte hon tar så stor skada men det är fruktansvärt jobbigt att ha full koll på henne så att hon inte börjar hässja för då upplever jag att hon stänger av lite grann. Jag har verkligen vänt ut och in på problemet men kommer inte vidare.
Tacksam för hjälp!
//YvonneKan det vara så enkelt att hon blir osäker på vart vi ska åka? Kommer ni ihåg diskussionerna om att kunna orientera sig på lukten, kan det vara så att hon är på nya ställen under resan och blir osäker? För hon beter sig inte så på bilresor i närmiljön. Och en sak till, på resan som jag beskrev här ovan började hon bli nyfiken, glad och medveten om var hon var redan 2 mil hemifrån.???
Om det kan vara så, hur ska man göra för att hjälpa henne? Är det bara att ge henne erfarenhet att komma till olika ställen?
//YvonneHej igen!
Jag fick inte så många svar men hittade detta på Wikipedia:
Equilibrioception, det vestibulära sinnet, är sinnet för förnimmelse av position eller acceleration och uppfattas genom håligheter i innerörat som innehåller vätska. Det är uppdelat i två delar, det ena kan kallas accelerationssinnet, eftersom det mäter den acceleration huvudet utsätts för, till exempel gravitationen. Den andra registrerar huvudets förhållande till lodlinjen med hjälp av så kallade otolitorgan. Forskarna är inte ense om att det här också innefattar sinnet för orienteringsförmåga. En allmän uppfattning är ändå att ”riktning” är en postsensorisk kognitiv hjärnfunktion.
//YvonneKan lägga till lite som har hänt min tik. I fredags åkte hon tåg för första gången, X2000, gick jättebra. Bussresan efteråt gick ganska bra. I söndags när de skulle hem åkte det vanligt tåg och det gick inte alls utan hon hässjade i nio timmar. Går ur tåget och allt är nästan som vanligt igen förutom att hon är lite trött.
X2000 har jag hört många som blir åksjuka av men det påverkade inte henne.
//YvonneRapportering om Tyras bilåkning.
Vi har lyckats att förändra hennes känsla och gjort stora framsteg. Under midsommarhelgen var det åter dags för långresa. Jag ville helst vända redan efter 5 mil då hon var mycket påverkad. Vi provade då att ha henne i knät i framsätet och där hade vi mycket större möjlighet att påverka henne. När stressen gick upp kunde vi avbryta hennes sinnestillstånd. Hon lyckades dessutom somna, visserligen med rest huvud men det var ändå en stor förbättring. På hemvägen gjorde vi likadant och det blev en stor förändring.
I helgen var det åter dags för bilåka och idag är jag sååå stolt över henne. Hon har lyckats koppla av och kan somna även med vilande huvud. Hon sitter då hela tiden i knät hos passageraren. Snart är det dags att börja träna henne i baksätet. Det känns som ett stort genombrott. Jag är säker på att vi nu kommer att reda ut problemet, i helgen åkte vi dessutom med den bilen som utlöste problemet för 1½ år sedan. Visst får vi blickar från andra då hunden sitter så oskyddat men den risken tar vi ta ett tag.
//YvonneFöremålsintresse
Det är inte lätt att träna en hund som saknar föremålsintresse och/eller kamplust. Det blir svårt att motivera, det enda som återstår är godis som belöning. Oavsett om man ger Frolic eller entrecote så har mat en lugnande effekt och ganska snart blir de mätta. Risken är då stor att man blir ignorerad och hunden hittar något annat som är roligare. Det är mycket enklare om man kan variera belöningen och på det sättet öka intensiteten och förväntan. Hur ska man då gå tillväga?
Det bästa är om man redan under valpstadiet lär den att kampleka. Håll trasan med båda händerna, jobba med djupa knän och låt hunden vinna ibland då den gör ett försök till ryck, när du släpper så backar du bakåt. Sannolikt bjuder då hunden in till lek igen. Om hunden väljer att göra ärevarv istället så knyt fast ett snöre som gör det möjligt för dig att dra tillbaka. Det kan ta tid att lära in kampleken, både för hund och förare. Ta hjälp av rytmen i rycken, det ger ett bra samspel. Det ska vara roligt.
Bamse har varit fullständigt ointresserad av föremål och inte velat hålla i en kamptrasan. Han har blivit något bättre på senare år. I höstas var vi ute och fotograferade och fick några bilder som visar att det även går att lära gamla hundar. Så här het har jag aldrig fått Bamse tidigare och vi hade så roligt!!!
Han hade ett grepp som han inte släppte. Motivationen var väldigt hög, se bara hoppet han gjorde för att få tag den.
Hur fick jag honom så motiverad? Bilden nedan visar vad som gjorde honom så kampglad.
Ser ni vad det är? En rådjursklöv! Hade jag vetat att han gick igång så bra på den så hade jag nyttjat det tidigare. Av detta har jag lärt mig att alla hundar kan gå igång i kamplek, frågan är bara vad som triggar dem tillräckligt mycket. Hur hållbar är en fläskfilé? Denna roliga och kraftfulla lek hade jag med rätt metod, träning och tid kunnat överföra till en trasa. Vi hade så roligt tillsammans!!!
En liten passus: Det är relativt ofta som man får höra att man inte ska kampleka med hundar och visst kan vissa hundar/raser vara mindre lämpliga att kampa med men med kooikern anser jag det bara har en positiv effekt. Kamplek får inte förväxlas med kamphundar eller aggression. Kampleken är ett socialt samarbete, en lek och med kamplust menas viljan/lusten till social lek. Jaktlek är en annan funktion som kan starta hundar och som är fullt naturlig för hundar. Det är få som tänker på det som en allvarlig lek men vad leder jakten till egentligen?
Relationer
Allt man gör tillsammans med hunden är att bygga tilltro till varandra. Det är enkelt att få en bra kontakt med sin hund men jag vill vidare och det upplever jag att kooikern också vill. Jag vill skapa en relation med hunden, en relation som bygger på varandras tilltro, jag litar på hunden och hunden litar på mig. Det är inte alltid så enkelt för vi människor tar ofta till vårt behov av att bestämma vilket är nödvändigt många gånger, främst i hundens unga ålder, då måste vi och det är viktigt visa var gränserna finns annars blir hunden otrygg. Men detta gränsland bör vara klart när hunden är vuxen och då kan tilltron till varandra få växa.
När man väl har byggt en relation tillsammans så finns det ytterligare ett steg att komma, att känna samhörighet. Den nivån kanske inte så många uppnår för då krävs mycket samarbete och träning, ekipage som tävlar på hög nivå har ofta kommit dit men inte ens där är det självklart att hund och förare känner samhörighet. En del raser kan även vara kuvade uppe på elit-nivå men det är inte en möjlighet för en kooiker då har den tackat för sig för länge sedan.
Vardagspromenader
Varje dag är vi ute med våra hundar på promenader. Hur tänker ni då? Är det ett mål att komma hem igen? Eller är det känslan av prestation att varit ute i den friska luften? Eller är det att få uppleva alla dofter som finns på marken?
Kooikern har ett stort behov av att få nosa och undersöka eller läsa tidningen som många säger; vad har hänt sedan sist? Respekterar ni det behovet eller vill ni gärna framåt och drar med hunden? Eller har ni en hund som gärna vill fram och läsa nästa sida? Det kan bli många stopp och ryck på vägen och ibland blir man irriterad. Eller är vi avundsjuka för att vi inte kan uppleva så mycket? Nej, så tror jag inte att vi tänker men tanken är intressant. Jag tror att det är viktigt att vi respekterar hundarna även i detta beteende, att de får nosa färdigt ibland och inte sliter och alltid vill vidare när hunden har hittat något intressant. Låt hundarna få nosa, bestäm sedan en sträcka där ni ska gå tillsammans utan att stanna. Gör det tydligt för hunden vad som är rätt. Ett inkonsekvent beteende från oss gör bara hundarna otrygga. Vanligt är att man stannar med hunden och sedan rycker till för att komma vidare, det är inte att visa respekt.
Även vardagspromenader är tillfällen för träning. Att bejaka hundens kontakttagande på promenader är ett bra sätt att börja bygga en relation. Besvara ett ögonkast, en munslickning eller en puff på benet, besvara med ett vänligt ord som hunden vet att det betyder något. "Du är duktig", bejakar hundens aktiva kontakt och den gör det gärna en gång till om den får beröm.
25 januari 2009
Ytterligare en träningsdag på klubben. Ibland tror man så mycket, exempelvis att alla duktiga ekipage har problem av en mer avancerad karaktär, att ens egna problem kan säkert alla lösa för att de är så enkla. Denna helg har visat att alla har mycket att ge och att alla kan ta emot tips av andra, oavsett meriter. Vi har trots typiskt januariväder haft en mycket lärorik och härlig helg tillsammans. Jag och Maya har verkligen trivts och inte känt oss annorlunda bland hundfolk och bruks-hundar. Tack allesammans! Filmen visar ett smakprov på min och Mayas övningar, med distansbelöning. Film 25MB