Sidan uppdaterades senast 2009-07-09 

Hemma hos oss finns familjens fyra hundar, Bamse, Maya, Dolly, och Tyra. Det är en väl fungerande flock med mamma Dolly, storasyster Maya, lillasyster Tyra och den underbara bonuspappan Bamse. Nedan följer en kort prestation av hundarna och bakom länkarna finns mer information om respektive hund. 

Bamse är en trygg hane med mycket charm. Han älskar att sitta i knäet och på fredagskvällarna vill han gärna äter godis, precis som vi, Gröna Pringles är också en favorit. Alla som träffat Bamse inser att hundar kan prata, en del misstolkar hans läten och tror att han morrar. Ibland kommunicerar han med bara blicken, det går inte att undgå att han vill förmedla något och nästan alltid kommer vi på vad han menar. Han stiftar gärna nya bekantskaper med människor och gillar att bli klappad vilket han visar genom att vända rumpan till.

Han har lärt mig mycket om hundar och är min vägledare i livet. Han är en klok hund med stor personlighet. Det går inte att missa när han blir sur och det är svårt att tvinga honom till något som han inte vill, typiskt kooiker. Han är vår första hund och även om han fungerade mycket väl så fick vi en hel del prövningar. Mitt intresse att träna hund väcktes först när vi började gå viltspår. Innan hade vi provat lydnad och agility men han visade inte någon direkt glädje och det sporrade inte mig att fortsätta. I spåret började vi ha roligt och hans vilja att samarbeta växte. Han var då cirka 4-5 år och idag ser jag många kopplingar till att han då hade mognat och blivit vuxen och osäkerheten hade försvunnit.

Som träningshund har han varit en tuff förhandlare och alltid ställt frågan; "What's in it for me?". Köttbullarna har varit till hjälp men inte hur länge som helst. Han saknar föremålsintresse och ogillar att leka med oss så det har varit svårt att motivera honom. Idag skulle jag gjort helt annorlunda och byggt upp hans leklust och intresse för bollar mer strategiskt. Viltspåret har varit väldigt inspirerande för honom och så även personspår men att få honom markera apporterna har varit omöjligt. En gång provade jag att linda skumbananer runt apporterna, något som han älskar, men han spårade förbi utan att göra en minsta antydan att visa intresse för dem. Med mer konkurrens av de andra hundarna så har börjat leka med vissa saker.

Han hade stor betydelse för vår första valpkull och var aktivt, fostrade och lekte med valparna. Han var den som egentligen valde Maya. Med de andra kullarna har han gärna legat utanför valplådan och tittat de första veckorna men sedan överlämnat fostran och lek till tikarna. När Tyra sedan stannade kvar så började han leka mycket med henne också.

Det har varit många veterinärbesök för hans del, han har råkat ut för det mesta som kan hända. Trots det så går han gärna in till veterinärerna idag men det tror jag beror på fertilitetstesterna, positiv erfarenhet. Det som idag plågar honom mest är skadan efter ett överfall på en alldeles för tung hund. Den skadan i ryggen har gett honom många smärtor som kommer och går i skov. Idag vet vi hur han ska behandlas och han kan inte i belastas med för mycket motion men det som ger honom livsglädje får han göra och så får han återhämta sig efteråt.

Han älskar att åka till lagunen och springa i sanden och vada ut i vattnet. I trädgården gräver han gärna och letar smådjur eller springer och jagar de retsamma skatorna eller de mindre beräknande duvorna, han fördrar duvorna! Varje kväll efter sista promenaden finns ett måste, att glömma det är omöjligt, han påminner oss tills vi går ut i köket och hämtar en tuggpinne. Sedan kan lugnet lägra sig i huset.

Maya är en rolig, intensiv och arbetsglad tjej. Mitt intresse hade vaknat att vilja träna hund så hon skulle bli min första tränings- och tävlingshund, det var bestämt redan från början. Det har visat sig vara betydligt svårare än jag anade och samtidigt så är Maya en mycket snabb och lättlärd hund. Till en början så var hennes belöning socialt umgänge, att vara tillsammans med mig och ibland få slita i min tröjärm men med tiden som hon blev unghund krävdes fler belöningstekniker. Unghundsåldern är en osäkerhetsperiod som kräver mycket engagemang och jag har hela tiden varit fast besluten att nå målen. Med fortsatt fokus men i långsammare takt har vi äntligen fått en underbar relation tillsammans.

Idag är Maya vuxen. Min beskrivning av grundhunden Maya som jag såg som valp är en tjej med svarta högklackade stövlar. Den tjejen börjar lysa igenom nu igen. Hon är en öppen, social tjej som gillar människor men andra hundar intresserar henne inte. När hon träffar personer som hon känner skriker hon i en mycket hög tonart för att visa sin lycka. Hon har också lärt sig att charma och vet att det är svårt att motstå henne.

Det krävs inte mycket idag för att lära henne nya trick, två tre gånger så kan hon det. Efter att vi ätit middag börjar show time då är hon i högform, morgontrött som hon är. Någon i familjen lärde henne att hon skulle hämta deras matskålar när det var dags för mat. Nu har hon börjat hämta dessa fyra matskålar innan vi har ätit klart. All avlämning ska alltid ske i handen och hon ger sig inte förrän de är i någons famn och hon har en enastående teknik. Tappar man något på golvet så hämtar hon gärna upp det. Ibland kommer hon på kvällen och vill leka, då kan vi börja skicka saker mellan varandra som hon avlämnar. Det är med den intensiteten som vi fått henne att apportera både metall och tungapport (2kg).

Det är spännande att se skillnaden på henne och Tyra, Maya är snabbtänkt och testar snabbt vad som kan vara rätt men har mycket svårare att lära sig ord, hon lyssnar på betoningen vilket har varit ett problem vid tävlingar då min röst är väldigt varierande beroende på nervositeten. Handtecken är hon däremot snabb att förstå. Hennes snabbhet försvårar min timing med belöning. Exempelvis ordet stanna, som Bamse alltid tvärstannat på, vållar mig problem med Maya. Det kan låta enkelt men jag har ännu inte lyckats få det perfekt, förutom om jag är bakom och hon springer ifrån mig, då fungerar det tackolov.

Dolly är född i Holland på kenneln Manusia's och kom till familjen Nilsson i Ingatorp först när hon var elva månader. Innan dess hade hon deltagit i juniorklassen i den holländska rasklubbens Clubmatch och blivit 2:a. Året därpå var hon där igen nu tillsammans med matte Gun och ställdes ut i unghundsklassen och blev 4:a. Det var första gången jag träffade henne, jag och Bamse delade rum med Gun och Dolly. Redan då fattade jag att hon var en rolig hund.

2004 hade Gun ett problem, hon hade flera tikar som skulle paras samtidigt. Det problemet löstes genom att jag lånade Dolly för att ta en kull på henne och i den kullen behöll vi Maya. Efter några månader så kom Dolly tillbaka till oss och det är vi mycket glada för.

Hon är vår lilla "lady" här hemma och med små signaler kommunicerar hon tydligt till de andra hundarna. Regnar det ute avstår hon gärna promenaden men väl när hon är ute så snokar hon noga varje garageinfart vid soptunnorna och hon letar alltid ut något äckligt att rulla sig i. Därför har jag henne ofta kopplad och det är ett band som vi inte riktigt klarar av tillsammans. Hur jag än gör så trasslar hon in sig och sedan blänger hon och menar att det är mitt fel, då blir vi lite griniga på varandra. Det kanske inte låter så lady-aktigt att rulla sig i äckel och leta vid varenda soptunna men när ni träffar henne förstår ni vad jag menar.

En gladare hund får man leta efter, hon är så otroligt positiv. Hon verkligen hoppar och studsar av glädje som en boll.  "Så roooligt vi har!!!". Den långa svansen far med en väldig fart från sida till sida och piskar henne i ögonen så hon måste blinka. Det ser ut som om hon flirtar och det gör hon också ibland. Idag anser etologerna att hundar kan skratta och det har vi vetat om länge, för hon kan skratta, hon rynkar nosen och drar undan läpparna så att alla tänder blir synliga och så fnyser hon och viftar på svansen allt vad hon orkar. Hon är så medveten om att det beteendet alltid får oss att skratta och så får hon lite uppmärksamhet.

Dollys utveckling är så spännande att följa och ett bevis på att det handlar om en ständig utvecklingsprocess, precis som hos oss människor, med flera utvecklingsfaser. Hon kom till oss betraktad som vuxen hund vid nästan fem års ålder men tillbringade sitt första år i en hundgård. Hundar som växer upp i hundgård utvecklar ofta konfliktlösarbeteenden vilket innebär att det är svårt att ställa krav på dem och därmed kan de vara svåra att träna. Dolly lägger sig fortfarande på rygg så fort vi bara vill undersöka en fästing eller liknande. Klicker-träning fungerar hon väldigt bra på för det blir aldrig kravfyllt. Jag klickade in henne på händer för att så öka hennes vilja att möta andra människor. På det viset kunde vi möta domare i utställningsringen och därmed ta det sista certet för champion.

Idag är hon mycket social och tycker om att vi får besök, speciellt förtjust är hon i män. Husse är stora idolen, det är med honom som hon allra helst vill vara. Om han sätter på sig jackan på kvällen då ska hon bara med, så är det.

Hennes stora anpassningsförmåga har gjort henne till en bra avelstik och hennes egna personlighetsutveckling är ett bevis på hennes grundtrygghet och kapacitet. Nu har hon haft tre kullar med totalt 18 avkommor och det anser jag är tillräckligt för henne. Hon har ärvt ner många bra egenskaper och jag är mycket nöjd med att ha henne som kennelns stammoder. Det ska bli spännande att följa den fortsatta utvecklingen av hennes barnbarn.

Tyra är Tings hund. Hon kommer från Dollys andra kull och har en finsk pappa. Från början hade hon många smeknamn, Duckface, Paddan och såg inte ut som en skönhet direkt men Ting fastnade för henne i valplådan trots att hon hade tänkt sig en hane. Med tiden så har ankungen utvecklats och idag är hon riktigt fin och det blir nog champion av henne också.

Tidigt såg vi att Tyra är en tänkande hund och hon kan fundera en stund innan hon utför och sedan testa om "sitt" verkligen betyder att sätta sig, gör hon rätt då och får klartecken att det är rätt, så har hon redan då lärt sig ordet. Systrarna Maya och Tyra är på det sättet så otroligt olika. Lättlärda båda två men det är olika sätt att träna hund på. Tyra är tänkande och lite mer långsam, Maya agerande och snabb. En tänkande hund koncentrerar sig och orkar därmed inte så länge medan en agerande följsam hund följer föraren och och får längre uthållighet men behöver upprepningar. Inlärningen sker därför på olika sätt och det finns för- och nackdelar med båda.

Trots att Ting satsade mycket på miljö- och socialträning och Tyra har fått varit med i alla sammanhang så är hon nu i osäkerhetsperioden. Ingen trodde nog att hon med sitt frimodiga sätt och hennes relation till Ting skulle ta sig detta uttryck. En hund som inte miljötränas har heller inga referenser om vad som är farligt och ofarligt men det har Tyra gjort mer än tillräckligt. Detta har fått mig att tänka i ett bredare perspektiv, kanske är dessa osäkerhetsperioder oundvikliga? Det är därför så spännande att studera både Maya och Tyra när det skiljer två år mellan dem, en som har gått ur perioden och blivit vuxen och en som har klivit in i perioden.

Vad menar jag med att hon är i osäkerhetsperioden? Tonåringar är i en labil ålder, känslorna lever ett eget liv och de blir väldigt osäkra på hur de ska bete sig. En del vill inte alls synas och en del behöver verkligen bli sedda, allt bottnar i osäkerhet. Hundarna hamnar också i den åldern, en del blir försiktiga och en del blir ganska stökiga. Hur mycket tonåring det är i raserna varierar säkert men kooikern är mycket tonåring. Tyra är osäker på hur hon ska bete sig mot andra hundar, det blir jobbigt när de kommer för nära och olika situationer kan vara svåra att hantera. Även leken påverkas, är det valplek eller vuxenlek som gäller? Hon håller på att bli stor men vet inte hur man är som stor, inte så konstigt egentligen. Det gäller att vägleda henne så att hon inte fastnar i det beteendet, med rätt stöd så blir det jättebra, .

Tyra visade i sin grundhund som valp att hon är en trygg och ganska självsäker hund. Jag vet inte hur en valp kunde vara både så intensiv och cool samtidigt men det var hon. Nu håller hon på med att utveckla språket och det blir mer nyanserat än tidigare både mot oss och  de andra hundarna. Tidigare så har det varit mattes hund men nu kommer hon upp i knät och gosar med oss andra också. På kvällen är hon dock trött och ska ligga i Tings knä och bara väntar på att få sova. I hennes värld så är en laptop en stor konkurrent om uppmärksamheten.

.Två systrar som leker.

Bamse och lilla Tyra i snölek